Kom allihopa vi ska gå på Zoo

Under lördagskvällen pratade jag och Johanna löst om att hitta på någonting.
 
Att kanske åka nånstans under söndagen. Vi tog dock aldrig något beslut utan det stannade vid lösa funderingar.
 
Morgonen därpå fick jag feeling för att vara lite spontan. Frågade Johanna om vi inte skulle packa in oss alla fyra i bilen och dra till Furuvik.
 
Johanna var passivt skeptisk. Menade att vi borde ha packat och förberett kvällen innan för att redan ha kommit i väg vid den här tiden då klockan hunnit bli åtta.
 
Efter en stunds tjafsande kom vi i alla fall fram till att lägga in en växel till, göra oss klara och komma i väg. Sagt och gjort, 09.30 satt vi i bilen. Det blev dock inte Furuvik utan Parken Zoo i Eskilstuna.
 
Det var perfekt väg härifrån ner dit, motorväg större delen och tog mindre än 1,5 timme.
 
Djuren tyckte Iris var spännande, men absolut roligast var karusellerna. Flygplan, några flygande ballonger, en berg-och-dalbana (även om den var lite läskig).
 
Jag minns tillbaka till när jag och min syster åkte med Pappa och hans dåvarande sambo på bilsemestrar i Sverige.
 
Vi var runt överallt. Stockholm, Göteborg, Malmö, med mera och en av gångerna minns jag att vi besökte Parken Zoo.
 
Det var också senaste gången jag hade varit där, vilket var kanske 15 år sedan. Det känns roligt men också overkligt att jag nu var den som gick runt svettig (för det var 160 grader varmt) med en dotter på 14 kilo på armen (i omgångar när hon inte orkade gå själv) och tittade på djur samt köade till åkattraktioner.
 
Jag minns hur pappa sjönk ner i bilstolen efter en lång dag med bråkiga barn på ett nöjesfält. Han torkade svetten ur pannan, harklade sig eller suckade och sa alltid att "ja... då har man gjort det här med" och konstaterade att han nu aldrig behövde göra det igen.
 
En gång i livet räckte alltid vid sånt här.
 
Lillebror var förstås också med oss den här dagen, även om vi knappt såg honom på hela dagen. Han sov hela besöket på fem timmar förutom två gånger när han åt, vilket var skönt. Då kunde vi fokusera att ha roligt med Iris vilket var det viktigaste.
 
Jag inser nu när jag kollar igenom bilderna i mobilen som jag tänkte skulle ingå i det här inlägget att jag inte tagit bilder på särskilt bra saker.
 
En gång vid en kö, massa bilder på en häst (när det fanns lejon, en varan, tigrar, flamingos, sandkatter och sibiriska rävar och camourflagefärgade flodhästar med elefantsnabel), en randig häst, en karusell och ja... det var det.
 
Ordentligt underkänt till mig. Men här kommer i alla fall det jag hade.
 

När Iris chockar familjen: ”Vad händer?”

Oj, här har det stått stilla!
 
Det är kanske så det blir när lagmedlemmarna utökas från tre till fyra och man ska försöka få ihop ett nytt spelsystem som ska fungera för alla parter.
 
Det är mitt VM-mode ni hör tala här.
 
I alla fall så återupplivar vi bloggen med breaking news: Iris sov till 08.55 i morse!
 
Hade jag inte haft barn och hade jag inte haft barn som normalt vaknar innan klockan slagit 06, hade jag stängt webbfönstret med den här bloggen nu och aldrig återvänt. Och jag köper er som känner så.
 
Men ni MED barn som vaknar VID 06. Kom igen, ni förstår hur sjukt det här är. Ni kan relatera. Iris var hemma från förskolan i går på grund av feber. Jag sov hos henne och väcktes av en strålande glad Iris efter 14 timmars sömn som onekligen behövde sova ut.
 
Pigg och glad utan feber vaknade hon och slog sitt gamla sovrekord med råge. Hon har aldrig sovit så här länge tidigare.
 
Skön sovmorgon för mig samtidigt som börjat lägga mig ”i tid” (22.30 isch) för att vara beredd att gå upp vid 06.00 ungefär.
 
Jag tycker att vi illustrerar denna chock bäst genom Johannas Instastories (ni som läser i mobil får zooma in lite med fingrarna):
 

Väckarklocka behöver aldrig ställas

Jag är normalt rätt svårväckt och trött på morgnarna. Då pratar vi alltså om 05.30/06.00 vilket är den tid som Iris väcker oss. "Mamma!...Mamma!...Mamma!" hör man från hennes rum vid den här tiden. Johanna svarar och Iris kommer springande.
 
Jag har fått order om att "ta över" Iris när hon kommer in till oss, så att Johanna kan sova lite till efter en vaken natt med lillebror. Rimligt ändå, men det har också – halvt vaken, halvt omedveten – varit enkelt för mig att bara dra täcket över huvudet och somna om.
 
Men den här morgonen ansträngde jag mig och Johanna fick försöka sova. Iris kryper upp i vår säng och lägger sig emellan oss. Då vill hon titta på något på paddan, oftast "Bing". Så där låg vi och tittade på några avsnitt. Det är så mysigt att känna hennes varma tår mot mina ben och höra hennes tuttande på tummen där hon ligger lite sömnig intill och tittar.
 
Efter det går vi ner och startar dagen som vanligt med frukost och allt det där. Men det är en fin stund där i sängen, gångerna när jag håller mig vaken och Iris är på bra humör.

 
I dag börjar jag för övrigt jobba efter två veckor hemma. Det är en ynnest att få betalt för att få vara hemma med ett nyfött barn, men samtidigt är två veckor oerhört kort.
 
Det hade lätt kunnat fått vara det dubbla.

Visa fler inlägg