Jag får berätta i morgon för Johanna hur det slutade

Sverige försvarade guldet!
 
Det är sannolikt ingen som har missat att Sverige har spelar final i ishockey-VM här under söndagskvällen.
 
En rafflande och spännande match mot Schweiz som med 2-2 efter ordinarie tid, skulle avgöras i förlängning eller eventuellt straffar (som det till sist också blev).
 
Tre minuter innan förlängingen ska till att börja säger Johanna: "Jag går och lägger mig nu jag. God natt!"
 
I början när vi träffades hajade jag till och tyckte det var lite konstigt att man kunde vara helt likgiltig och ointresserad när det är Sverige – vårt land! – som spelar.
 
Numera är jag mest fascinerad.
 
Det ska tilläggas som en parentes i detta att Johanna faktiskt bar på ett rätt inbitet sportintresse en gång i tiden, men det har dött ut.
 
Numera vill hon bara att det ska gå bra så att jag blir på bra humör efteråt (det kan hända att sportsliga resultat påverkar min vardag lite väl mycket ibland, kanske).
 
Ibland vore det skönt att bara kunna stänga av sådär och inte bry sig om vilka som vinner VM-guld och sova i stället.
 
Åh andra sidan, så har många av mina topp-händelser i livet so far inkluderat sport på ett eller annat sätt. Så jag skulle inte vilja vara helt utan det heller.
 
Nåja.

Sverige vann guld. Jag är glad. Men redan mentalt trött över tanken att jag alltså ska vara på jobbet 05.00 i morgon.
 
Alla kollegor med Johannas inställning till sport kommer att tycka att jag är en idiot. Och mentalt skaka på huvudet.

(null) 


Sådant som spär på hemska fördomar

Jag läser i Dagens Nyheter om en förskolevikarie som döms till fyra års fängelse för grova sexövergrepp mot barn på förskolan. Det handlar om en man som ska ha bett barnen om att utföra oralsex på honom inne på förskolans personaltoalett.

Jag kan inte med ord beskriva hur illa berörd jag blir av det här. Och det spär tyvärr på de fördomar som finns mot män som jobbar på förskola. Jag kan bara gå till mig själv. När jag ser en man som arbetar bland barnen på en förskola, hajar jag till. Jag VILL inte göra det, men jag gör det.
 
Dels för att det är ovanligt, att jobba på förskola som manlig pedagog. Och utan att ha några konkreta siffror att redovisa, är jag rätt säker på att det är ett kraftigt kvinnodominerat yrke. Och för att det också är övergripande flest män som förgriper sig på barn i allmänhet.
 
Det är jättetråkigt att det är så, för det finns såklart män som är jättebra med barn också och de ska inte behöva utsättas för fördomar bara för att det finns andra som är idioter. Men tyvärr blir det så i det här fallet.
 
Här kan man läsa mer om detta i en artikel från i går.
Visa fler inlägg