Från Sahara till toppen av Mount Everest

Visst är det ironiskt?

Jag ringde pappa i söndags för att höra hur läget var och säga grattis (eller vad man nu ska säga?) på Fars dag. Han frågade hur allt stod till och jag sa "bra! Vi har fått vara friska i fyra veckor nu."
 
Det skulle jag aldrig ha sagt. Redan under samma kväll kände jag mig krasslig och nu har jag legat med dunderförkylning och feber, med 58.000 liter snor i skallen.
 
Dessutom lyckades jag smitta Iris, som under måndagen hade över 39 grader. Hon är dock feberfri redan i dag, medan jag krigar vidare mellan att svettas som om jag var på Sahara och frysa som om jag satt naken på toppen av Mount Everest.
 
Ibland är livet extra fantastiskt.

ALLA med barn har någon gång visslat på "Daniel Tiger" – det är inte jag som är konstig

Jag blir inte förvånad om jag snart börjar gå mina kollegor på nerverna. Men det är faktiskt inte mitt fel.

När man inleder de flesta morgnar med Barnkanalen, är det väldigt lätt att detta händer.

Att man plockar med sig intromelodier till jobbet som man sedan går och visslar på hela dagarna (ett par tagna från Bolibompa med).
 
I dag har jag visslat på:
* Regnbågsstadens hjälte
* Greta Gris
* Daniel Tiger
* Dinosaurietåg
* Drakdansen
 
Igen. Kära kollegor. Förlåt.

Så mycket bättre (det vore med godis)

Iris sover.
Hennes mormor i soffan intill oss också.

Vi kollar på "Så mycket bättre".
Titta på den här bilden. Finn ett fel:

(null)

Det är alldeles tomt?!

Inget godis.
Ingen läsk.
Inga chips.
Inga ostbågar.
Ing-en-ting.

Jag är sugen på allt.
Mer än halvvägs in i programmet.
Hemköp har öppet till 23.
Jag funderar än på åka.
Tänk Ben & Jerrys!!!
Jisses.

Vad äter ni i kväll?
Visa fler inlägg