God morgon då!

Den här damens sovrutiner numera är verkligen... speciella. Visst har Iris vaknat tidigt även tidigare, det har hon alltid gjort. Men aldrig så tidigt som nu.
 
Klockan 05.10 tyckte Iris att vi skulle upp i dag. Och det är runt den tiden det varit hela februari.
 
 
Man vet att ungen vaknar tidigt, när den som inte tar Iris men ändå ska till jobbet, Johanna i det här fallet, får något som beskrivs som ”sovmorgon” till 06.00...

Två barn – ny vagn!

Ni vet vid det här laget att Iris är galen i paket. Visst är det som roligast om hon får veta att det är till henne, men även om det är till mig eller Johanna, så är hon taggat med och öppnar.

Förstå då hennes upphetsning när hon kom hem till det här jättepaketet som hade landat i hallen under dagen. Hon hade inte ens tid att dra av sig mössan och fleecetröjan utan stod bara och hoppade med blicken fast i paketet.


Det skulle visa sig vara Iris nya vagn. Eller ja, Iris och hennes kommande syskons nya vagn. Jag frågade vilka som ska sitta i den. "Jiji"... "bä"... så hon har helt klart förstått!

Och så här taggad kan man bli på ny vagn 😄


Hon ville absolut vara med och bygga ihop den. Vi fick ta hjälp av tutorial från nätet för att vara hundra på att vi gjorde rätt. Och det kändes som att Iris hade bättre koll än vad jag hade, men vi löste det 👏🏼
 

Och till sist kom Johanna hem och fick se den. "Alltså den är verkligen såå fin!", var en av hennes första kommentarer, samtidigt som den äldre Briovagnen ligger ihopfälld i bakgrunden. Redan lite utbytt. Redan lite glömd.


Det är ändå nya tider nu. Eller som väntar i alla fall. Det är bara 96 dagar kvar till beräknat datum. Det närmar sig att vår lilla familj inte ska bli så liten längre, utan utökas till att bli fyra. Så spännande. Och lite läskigt. Klarar vi det här? Ja, det är klart att vi gör! 😊

Och jag måste skriva under jag med. Den är verkligen riktigt snygg. Nu kommer jag äntligen passa in på Östermalm. När jag väl hänger där.

Det är tungt när saker tar slut

Som när Saga Norén slänger brickan och "Bron" är över – för alltid. En serie som har levt med oss tittare under några år nu stannar alltså vid fyra säsonger.

Jag träffade manusförfattaren till serien, Hans Rosenfeldt, vid frukostbuffén på jobbet under måndagsmorgonen. Jag fick lov att säga något, för jag såg att han såg att jag visste vem han var.

Jag måste bara tacka för ett fint slut, sa jag. Men det känns väldigt jobbigt att det är slut nu.
Ja, tack! Svarade han. Serien har bara varit slut sedan i går kväll, men om du bara visste hur många som har sagt just det till mig redan. Att de känner en tomhet. Det måste vara ett bra betyg, fortsatte han.

– Något annat som alla säkert frågar, men som jag ändå måste fråga jag med, är om det verkligen är slut nu?
– Ja, tyvärr. Nu är det slut. Det blir tomt även för mig, men det blev ändå bra.

Och så var "Bron" över på alla fronter för mig.


Jag kommer att sakna den här serien väldigt mycket. Detta är en av få serier som jag och Johanna verkligen har följt med fullt fokus. Alltså, inte ett av alla program som man kan surfa sig igenom.

Utan här har mobilerna åkt på ljudlöst, vänts upp-och-ner... ja till och med satts på "stör ej" för att bli av med vibrationerna! Ingenting har fått störa under den här timmen. Veckans härligaste tv-timme.

Nu får vi hitta någonting annat.
Om något år ska jag se om "Bron" från början.
Visa fler inlägg