Förlåt ICA – ni ska få tillbaka korgen

Tog på mig uppdraget att åka och handla lite i dag. Fick höra av Johanna att det fanns några kronor att spara på självscanning just nu, så jag tog en scanner vid entrén och trallade in i affären.
 
Jag plockade på mig allt jag skulle ha i min varukorg och väl framme vid kassan förstod jag att huvudet inte riktigt var med mig här. Jag hade inte tagit några påsar, jag hade ingen vagn.
 
Jag orkade inte hämta påsar utan gjorde väl det som alla hade gjort (kom igen, stötta mig nu)?! Jag betalade, blippade kvittot och gick med varukorgen ut i bilen. Gissa om detta utbringade skratt hemma i hallen!

Varukorgen på väg att kidnappas via bakluckan.
Gör inte alla så här?
Jag får skylla på värmen.
Eller att vi väntar på lillebror till fullo just nu.
 
Förlåt, ICA. Ni ska få tillbaka korgen!

Sånt man kan göra när man väntar: Gunga

I går vid 17-tiden ringde telefonen.

Det var jobbet som ville att jag skulle komma in och jobba under tisdagen. Så här sitter jag nu, från 13.30 till midnatt, med ljud påslaget på mobilen och är beredd att åka om Johanna larmar.

Men än så länge verkar det lugnt. Väldigt lugnt. Johanna har ont i kroppen, det skaver något upp mot ömma revben och hon är allmänt trött på att vara gravid. Men lillebror verkar uppenbarligen ha det rätt gött där inne även om det är trångt.

Kanske härmar han bara storasyster – och kommer till oss fem dagar över tiden.

Iris gungar vidare i väntan på brorsan.


Ännu ingen lillebror född

Som rubriken lyder, så har ännu ingen lillebror hittat ut.
 
Tiden under den här graviditeten har generellt gått väldigt snabbt, men maj månad har gått långsammare. Det är som att det har varit ”nära” så länge utan att vi kommit hela vägen fram.
 
Men på söndag är vi i alla fall framme vid beräknat datum!
 
Johanna är rätt trött på att vara gravid nu. Kroppen värker och det senaste är väl att ”det är inte så skönt att ha ett huvud som trycker på mellan benen!” Fullt förståeligt, får man väl ändå säga.
 
Jag känner mig lite stressad på grund av den här ovissheten. Det kan vara så att Johanna väcker mig i natt och säger med svettig panna och accelererande andning att det är dags att åka in.
 
Det kan också ta... ja, ett par veckor till om det vill sig så.
 
Det hade varit så mycket lättare att bara ha ett bestämt datum! På söndag kommer Johannas mamma hit och hänger med oss till lillebror behagar att komma ut. Eftersom att vi inte har någon som helst avlastning här, där vi kan lämna Iris, så är det den bästa lösningen vi kommit på. Och det blir kanon!
 
Fråga bara Iris. Hennes absolut bästa kompis kommer hit och hänger med henne. Iris om någon hoppas nog på att mamma går långt över tiden så att mormor stannar så länge som möjligt.
 
Bild från torsdagens kvällspromenad.
Visa fler inlägg