Det hjälper inte att man knackar i bordet...

... och säger "peppar-peppar" efteråt.
Börjar man prata om VAB, då kommer den som ett brev på posten (fast i tid).


Det var bara häromdagen som jag och Johanna pratade om att det var längesedan som vi var sjuka i den här lilla familjen nu. Vi konstaterade att det var runt en månad sedan vi behövde VAB'a senast.

Men som om bara tanken var fel att tänka, blev Iris sjuk. Johanna var hemma med henne i går och jag har varit hemma med henne i dag. Iris snorar, hostar och har feber.

Här på väg ut för att sova efter lunch.
 
Det är annars mysigt att vara hemma med Iris när hon är sjuk. Hon är lugnare, vill sitta mycket i famnen och man kan titta på tv eller läsa en bok utan att hon vill byta bok efter fem sekunder eller bläddra själv.


När jag är hemma med Iris som är sjuk, släpper jag lite på sådant som normalt kallas för regler. Att vi inte äter i soffan och att man inte ska äta russin eller typ rån före ordentlig mat.

I dag har hon fått äta vad hon har velat och fått göra det i soffan. Hon har liksom varit för utslagen för att orka sitta i egen stol vid matbordet. Så hon har fått i sig ett par rån med smör på, mjölk, ett par tuggor macka, yoghurt och lite saft (för att få i henne Alvedon som var iblandat).


Men jag känner ändå efter en hel dag i soffan att jag börjar krypa på väggarna. Så när Johanna snart kommer hem, ska hon få ta över den lilla kaminen och jag åker och tränar.

En Iris som för övrigt sover i sin vagn i hallen just nu. Hon somnade i min famn för 40 minuter sedan och jag lyckades bära över henne. Det får liksom bli lite vad det blir med sömnen också känner jag när hon är så här pass febrig (legat runt 39.5-40.0 typ hela dagen).

Två tuggor tog hon, sedan var mackan inte rolig längre.

Det mesta talar väl för att Iris blir hemma hela veckan. Tråkigt, då hon numera älskar att åka till förskolan och är taggad på morgonarna när man berättar att vi snart ska åka dit.

Väl där springer hon in till sina kompisar och har inget större behov av att säga hejdå till oss. Snacka om att det har vänt där efter den tuffa starten vi hade under månader efter hennes inskolning.