Väckarklocka behöver aldrig ställas

Jag är normalt rätt svårväckt och trött på morgnarna. Då pratar vi alltså om 05.30/06.00 vilket är den tid som Iris väcker oss. "Mamma!...Mamma!...Mamma!" hör man från hennes rum vid den här tiden. Johanna svarar och Iris kommer springande.
 
Jag har fått order om att "ta över" Iris när hon kommer in till oss, så att Johanna kan sova lite till efter en vaken natt med lillebror. Rimligt ändå, men det har också – halvt vaken, halvt omedveten – varit enkelt för mig att bara dra täcket över huvudet och somna om.
 
Men den här morgonen ansträngde jag mig och Johanna fick försöka sova. Iris kryper upp i vår säng och lägger sig emellan oss. Då vill hon titta på något på paddan, oftast "Bing". Så där låg vi och tittade på några avsnitt. Det är så mysigt att känna hennes varma tår mot mina ben och höra hennes tuttande på tummen där hon ligger lite sömnig intill och tittar.
 
Efter det går vi ner och startar dagen som vanligt med frukost och allt det där. Men det är en fin stund där i sängen, gångerna när jag håller mig vaken och Iris är på bra humör.

 
I dag börjar jag för övrigt jobba efter två veckor hemma. Det är en ynnest att få betalt för att få vara hemma med ett nyfött barn, men samtidigt är två veckor oerhört kort.
 
Det hade lätt kunnat fått vara det dubbla.