Snart en vecka med två barn

Det har varit en blandning av känslor för vår lilla familj att gå från tre till fyra medlemmar. Men allt som allt är det två känslor som är starkast: Trötthet och kärlek.
 
Det fanns såklart jättemånga frågor innan hur det här skulle bli. Vissa har man svar på nu, men som kommer att ändras och utvecklas med tidens gång, samtidigt som vi får vänta på andra.
 
• Hur har det gått för Iris?
Jo. Men. Bra! Hon är så här långt väldigt intresserad av sin lillebror och även förtjust. När hon ska gå vill hon pussa honom hejdå och hon vill hela tiden ha koll på var lillebror befinner sig.
 
Hon är tydlig med att berätta för mig och Johanna när lillebror skriker att nu vill han minsann ha mat från mammas bröst. Och hon försöker redan nu lära honom nya saker som att borsta tänderna och dansa.
 
• Hur känns det för dig och Johanna?
Det känns bra, med en liten skräckblandad förtjusning. Så här långt har lillebror inte kommit med någon förändring till det jobbigare, då han under sin första vecka varit en nöjd bebis som mest äter och sover (massor av det sistnämnda).
 
Det som varit jobbigare är att Johanna inte har mått så bra. Hon har haft en del smärtor efter förlossningen samt hög feber. Det gör förstås att helhetsbilden av första veckan blir lite mörkare.
 
Vad har varit jobbigast?
Där måste jag säga sömnen och att det inte finns så mycket tid för vila som det gjorde tidigare. Då kunde den som inte hade ansvar över Iris göra något annat. Nu har vi mycket "varsit barn".
 
Delen med sömnen ligger ju dock mycket på oss själva. Johanna drabbas lite ofrivilligt då hon är vaken och ammar på nätterna, men jag skulle bara kunna lägga mig tidigare så hade en del varit löst även om det inte är roligt att gå upp innan 06.00 i vilket fall som helst.
 
Är det som du hade föreställt dig?
Det är för tidigt att svara på. Den största känslan jag hann försöka ställa in mig på innan var att det skulle bli jobbigare med två barn än med ett. Samt mindre tid och mindre lugn och ro.
 
Lillebror gör som sagt inte så mycket väsen av sig ännu, men jag kan ändå känna att typ hemmet hamnar i tredjehand. Det är stökigare än vad det brukar vara och det får man kanske acceptera. Att man tar vilan som är när Iris sover för att själv vila, i stället för att tvätta en maskin eller göra rent en toalett. De där rutinerna får komma med tiden.
 
• Är det något som inte känns bra?
Nej, egentligen inte. Det finns väl en oro över att inte hinna med vissa saker nu som vi gjorde förr. Jag var/är till exempel inne i en bra träningsperiod. Hur den kommer att fortlöpa när jag börjar jobba är ytterst oklart.
 
Samtidigt har Johanna säkert aktiviteter hon också som hon gärna skulle vilja fortsätta med. Det är en större uppoffring nu av den som är hemma när den andra är borta, än vad det var tidigare med "bara" ett barn.
 
• Är det något som oroar med framtiden?
Då jag arbetar som sportjournalist och mycket sport utspelar sig på kvällar och helger, har jag fått ett schema över juni, juli och augusti som innefattar i stort sett endast kvällspass.
 
Detta betyder att Johanna kommer att vara väldigt mycket själv med två barn under kvällarna i sommar. De veckorna förskolan inte är stängd får Iris förstås vara där, men kvällarna blir fortsatt demsamma.
 
Det är det här som är dåligt med att inte ha någon avlastning i närheten. Även om Johannas mamma mer än gärna hjälper till så mycket och ofta hon kan, går det liksom inte att ringa över någon för bara några timmar.
 
Jag är därmed lite orolig för Johannas skull att det kommer att bli oerhört kämpigt i sommar. Det bästa hade varit om jag hade semester i sommar, men så är tyvärr inte fallet.
 
Tre trötta familjemedlemmar. En fjärde bakom kameran.