Ett första syskonmöte ♥️

Jag och Johanna var från början väldigt klara med att vi inte tänkte komma hem till Iris med en bebis, utan att det skulle vara hon som skulle få komma och "hämta hem" sin lillebror.
 
Detta då vi ville göra allt för att hon inte skulle känna sig åsidosatt. Visst är det en stor omställning för oss föräldrar att gå från ett barn till två, absolut. Men den största förändringen kanske ändå sker i Iris liv, då hon numera måste dela sina föräldrar med ett syskon.
 
Därför ville vi gå långsamt fram den här första dagen som de var tillsammans. Jag åkte därför och hämtade Iris på förmiddagen. Det var med pirr och längtan i magen som jag mötte hennes leende i fönstret vid entrén hemma.
 
Den kram jag fick när hon hoppade upp i min famn, klamrade sig fast och sa "jag saknat dig pappa". Där hade jag kunnat stanna för evigt efter två dygn ifrån varandra.
 
Vi satte oss sedan tillsammans i bilen och åkte tillbaka till Danderyds BB-hotell. Där var nästa viktiga steg för oss att inte Johanna skulle sitta med lillebror i famnen när vi kom, utan att Johanna öppnade och Iris själv fick söka upp brorsan – vilket hon gjorde direkt.
 
Ett första möte. Lillebror. Storasyster.
 
Det var så roligt att se Iris nyfikenhet och engangemang i sin bror. Hon ville hjälpa att klä på honom, byta blöja, gärna mata honom med vattenmelon och klappa massor.
 
Resten av dagen gav blandade känslor. Under några små perioder har Iris varit arg och lite frustrerad över småsaker. Inget vi kunnat se berott på den här omställningen, men det kanske spelar in.
 
Nästa steg som var viktigt från början var att både jag och Johanna skulle få tid ensamma med Iris. Där vi bara kunde leka "som vanligt". Och det löste vi. Sådant ska liksom få flyta på som vanligt. Att jag och hon går till parkleken och har roligt precis som vi brukar göra och att vi inte stänger in oss nu för att familjen blivit större.
 
Nu ligger Johanna i vårt sovrum och ska sova med lillebror medan jag lagt mig bredvid Iris. Vi är båda stressade över att vi kommit i säng a-a-alldeles för sent. Vi är båda dåliga på detta. Att "bryta" egentiden efter att Iris somnat vid 19.30 och lägga oss kanske vid 22 i stället för 23.30. Hur gör man?
 
Men vi känner verkligen att det är ett måste framöver, hur tråkigt vi än tycker att det är. Särskilt med tanke på att Iris vaknar nån gång mellan 05-06. I morgon gissar jag på att jag väcks av frågan: "Var är lillebror?"
0 kommentarer publicerat i Syskon
Taggar: Lillebror, Pappablogg, Storasyster, Syskon