När Iris chockar familjen: ”Vad händer?”

Oj, här har det stått stilla!
 
Det är kanske så det blir när lagmedlemmarna utökas från tre till fyra och man ska försöka få ihop ett nytt spelsystem som ska fungera för alla parter.
 
Det är mitt VM-mode ni hör tala här.
 
I alla fall så återupplivar vi bloggen med breaking news: Iris sov till 08.55 i morse!
 
Hade jag inte haft barn och hade jag inte haft barn som normalt vaknar innan klockan slagit 06, hade jag stängt webbfönstret med den här bloggen nu och aldrig återvänt. Och jag köper er som känner så.
 
Men ni MED barn som vaknar VID 06. Kom igen, ni förstår hur sjukt det här är. Ni kan relatera. Iris var hemma från förskolan i går på grund av feber. Jag sov hos henne och väcktes av en strålande glad Iris efter 14 timmars sömn som onekligen behövde sova ut.
 
Pigg och glad utan feber vaknade hon och slog sitt gamla sovrekord med råge. Hon har aldrig sovit så här länge tidigare.
 
Skön sovmorgon för mig samtidigt som börjat lägga mig ”i tid” (22.30 isch) för att vara beredd att gå upp vid 06.00 ungefär.
 
Jag tycker att vi illustrerar denna chock bäst genom Johannas Instastories (ni som läser i mobil får zooma in lite med fingrarna):
 

Väckarklocka behöver aldrig ställas

Jag är normalt rätt svårväckt och trött på morgnarna. Då pratar vi alltså om 05.30/06.00 vilket är den tid som Iris väcker oss. "Mamma!...Mamma!...Mamma!" hör man från hennes rum vid den här tiden. Johanna svarar och Iris kommer springande.
 
Jag har fått order om att "ta över" Iris när hon kommer in till oss, så att Johanna kan sova lite till efter en vaken natt med lillebror. Rimligt ändå, men det har också – halvt vaken, halvt omedveten – varit enkelt för mig att bara dra täcket över huvudet och somna om.
 
Men den här morgonen ansträngde jag mig och Johanna fick försöka sova. Iris kryper upp i vår säng och lägger sig emellan oss. Då vill hon titta på något på paddan, oftast "Bing". Så där låg vi och tittade på några avsnitt. Det är så mysigt att känna hennes varma tår mot mina ben och höra hennes tuttande på tummen där hon ligger lite sömnig intill och tittar.
 
Efter det går vi ner och startar dagen som vanligt med frukost och allt det där. Men det är en fin stund där i sängen, gångerna när jag håller mig vaken och Iris är på bra humör.

 
I dag börjar jag för övrigt jobba efter två veckor hemma. Det är en ynnest att få betalt för att få vara hemma med ett nyfött barn, men samtidigt är två veckor oerhört kort.
 
Det hade lätt kunnat fått vara det dubbla.

Johanna fick rastas i parken

De flesta dagar när jag hämtar Iris på förskolan brukar vi gå mot parkleken i närheten av oss.
 
Vilket jag har berättat om... vad vad är det? Fem-sex gånger här redan vid det här laget?
 
Den här fredagen var inget undantag. Men det fanns ett tillägg – Johanna hängde på också! Och lillebror! Det här var första gången som lillebror var ute överhuvudtaget och första gången Johanna var ute på typ två veckor.
 
Det var dessutom första gången vi fick prova på syskonvagnen!
 


Den har stått snällt i hallen och väntat på sin premiärtur och nu var det alltså äntligen dags. Iris brukar variera lite i om hon vill åka vagn eller inte, oftast vill hon gå först och åka senare eller på vägen hem.
 
Nu ville hon åka från början. Att få åka ute med den nya vagnen som hon annars bara provsuttit inomhus, samtidigt som hon fick sitta bredvid lillebror, var helt enkelt en kombination för stor att motstå.



Johanna var nästan nöjdare än Iris att vara i parken. Hennes första ord när hon satte sig på gungen var: "Frihet!" Och det kan man förstå, efter att ha spenderat mycket tid inne med bebis.
 
Lillebror däremot? Han sov när vi gick och vaknade inte förrän vi kom hem. Han är en riktigt sömnig bebis den där brorsan så här långt 🙂
Visa fler inlägg