Iris lever life

Det blev bara ett dygn för mig i Dalarna den här gången.

Vi packade in familjen och åkte upp på torsdag morgon och i går kväll åkte jag hem igen för att jobba över helgen, samt kvällspass under mån-ons nästa vecka.

Resten av familjen fick stanna i Falun för att hänga där under den här perioden jag jobbar.

Under dygnet jag var där hann vi i alla fall med massor!

Iris lever verkligen life där hos mormor och morfar. Hon springer runt i bara blöjan, badar vid deras egna lilla strand, leker i sanden, äter jordgubbar, hallon eller äpplen direkt från gården och hinner inte med några utbrott som kan ha hemma, just för att hon har alldeles för mycket roligt för sig.

Dessutom kom min lillasyster dit och hängde med oss under dagen vilket gjorde det hela ännu trevligare.
•••

Som uppmärksamma läsare kanske märkt har jag bytt namn på kategorin ”lillebror” till ”Sigge”. Det är nämligen så att lillebror äntligen har fått ett namn.

Det tog bara 40 dagar innan var bestämt och inte alls tio minuter efter födsel som det gjorde med Iris. Det var mycket svårare med pojknamn, vilket vi visste från att vi diskuterade eventuella sådana även när Iris var i magen.

Det finns inte alls lika många bra pojknamn som tjejnamn.

Men till slut så. Sigge Lundholm, välkommen till familjen!
 
Iris vid ett stopp på vägen uppåt landet.

Iris lurar systemet

I syskonvagnen brukar Iris gilla att dra ner suffletten så att det blir som en koja.
 
Jag blir alltid så avundsjuk när hon gör det. Jag vill också sätta mig skönt där inne med min mjukiskanin, höra folk prata utanför och gömma mig med känslan att jag är den enda i hela världen som är här inne.
 
 
Häromdagen visade dock Iris upp en ny sida av kreativitet i sin koja. På vägen hem från stranden fick hon ett Mariekex.
 
Mest för att hon var trött och för att vi inte orkade ta fighten att få upp henne i vagnen.
 
På vägen hem gick det fort innan en hand sträcktes ut från kojan. ”Meera kex!” Hon fick ett till. Och ett till. Totalt tre stycken.
 
När vi väl kommer hem och drar upp taket hon gömt sig under, satt hon där helnöjd med lite smulor på magen – men med två och ett halvt kex kvar!
 
Ungen lurar redan systemet, utan att egentligen göra något fel. Det var ju bara att låta henne äta upp dem i sin egen lilla takt.

Kom allihopa vi ska gå på Zoo

Under lördagskvällen pratade jag och Johanna löst om att hitta på någonting.
 
Att kanske åka nånstans under söndagen. Vi tog dock aldrig något beslut utan det stannade vid lösa funderingar.
 
Morgonen därpå fick jag feeling för att vara lite spontan. Frågade Johanna om vi inte skulle packa in oss alla fyra i bilen och dra till Furuvik.
 
Johanna var passivt skeptisk. Menade att vi borde ha packat och förberett kvällen innan för att redan ha kommit i väg vid den här tiden då klockan hunnit bli åtta.
 
Efter en stunds tjafsande kom vi i alla fall fram till att lägga in en växel till, göra oss klara och komma i väg. Sagt och gjort, 09.30 satt vi i bilen. Det blev dock inte Furuvik utan Parken Zoo i Eskilstuna.
 
Det var perfekt väg härifrån ner dit, motorväg större delen och tog mindre än 1,5 timme.
 
Djuren tyckte Iris var spännande, men absolut roligast var karusellerna. Flygplan, några flygande ballonger, en berg-och-dalbana (även om den var lite läskig).
 
Jag minns tillbaka till när jag och min syster åkte med Pappa och hans dåvarande sambo på bilsemestrar i Sverige.
 
Vi var runt överallt. Stockholm, Göteborg, Malmö, med mera och en av gångerna minns jag att vi besökte Parken Zoo.
 
Det var också senaste gången jag hade varit där, vilket var kanske 15 år sedan. Det känns roligt men också overkligt att jag nu var den som gick runt svettig (för det var 160 grader varmt) med en dotter på 14 kilo på armen (i omgångar när hon inte orkade gå själv) och tittade på djur samt köade till åkattraktioner.
 
Jag minns hur pappa sjönk ner i bilstolen efter en lång dag med bråkiga barn på ett nöjesfält. Han torkade svetten ur pannan, harklade sig eller suckade och sa alltid att "ja... då har man gjort det här med" och konstaterade att han nu aldrig behövde göra det igen.
 
En gång i livet räckte alltid vid sånt här.
 
Lillebror var förstås också med oss den här dagen, även om vi knappt såg honom på hela dagen. Han sov hela besöket på fem timmar förutom två gånger när han åt, vilket var skönt. Då kunde vi fokusera att ha roligt med Iris vilket var det viktigaste.
 
Jag inser nu när jag kollar igenom bilderna i mobilen som jag tänkte skulle ingå i det här inlägget att jag inte tagit bilder på särskilt bra saker.
 
En gång vid en kö, massa bilder på en häst (när det fanns lejon, en varan, tigrar, flamingos, sandkatter och sibiriska rävar och camourflagefärgade flodhästar med elefantsnabel), en randig häst, en karusell och ja... det var det.
 
Ordentligt underkänt till mig. Men här kommer i alla fall det jag hade.
 
Visa fler inlägg