Om man bara tittar på bilderna ser det underbart ut

Vi har kommit hem till Stockholm igen efter 70 mil i bil. Huvudresan var att åka upp till Järvsö och hälsa på en gammal vän till Johanna och hennes man.

Resan dit gick bra och att komma dit där vi kunde släppa ut Iris bland getter, kor och traktorer var toppen. Men det var mer resan hemåt som jag tänkte skriva lite om.

Under morgonen i Järvsö efter att ha sovit över en natt, fick vi spontant för oss att stanna i Hudiksvall och ta in på hotell. En charmig liten stad med båtar, kanaler och välbevarade gamla hus som vi gärna ville strosa omkring och titta på.

Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och åkte mot Hudik. Väl där fick vi se allt det där som jag nämnde ovan. Men våra ytterligare (kanske aningen naiva) tankar på sovande barn i vagn vid en uteservering där vi kunde dricka något kallt. På choklad i hotellsängen under lite egentid med någon serie. Allt det där fick skrotas.

Vi tog en promenad vid 19.30 för att få barnen att somna. Men det var som om de skapat en syskonpakt. Efter en timmes promenerande tog Sigge en kort powernap på 15 minuter, men utöver det var både han och storasyster vakna hela vägen tills dess att vi var fem minuter från hotellet klockan 21.30.

Då hade två trötta, slitna och svettiga föräldrar valt att ge upp. Vi landade i hotellbaren och hetsade i oss ett glas med blickarna uppslukade av varsin mobilskärm, innan vi gick upp till rummet, duschade och somnade.

Den större delen av tiden under Hudik-besöket, gick ut på att hålla en trotsig tvååring på ett så bra humör som möjligt. Mellan gångerna hon låg på golvet och skrek, i vagnen och skrek eller skrämde slag på en fullsatt frukostsal för att hon inte fick stå och hoppa med skor på sittbänken, så gick det bra.

Visst hade vi kunnat föreställa oss att det skulle bli kämpigt att resa med två små barn. Men vi tänkte ändå att det skulle gå lite bättre än vad det gjorde. Att vi skulle få igenom fler delar av resan som var positiva för bara oss. Som en timme på en uteservering. Men det blev inte så.

På hemresan i dag sades det inte mycket i bilen. Barnen sov mycket, den förälder som inte körde likaså. Och jag kan med handen på hjärtat säga att det ska bli skönt att åka till jobbet i morgon och få en liten paus.

Och skicka en styrkekram till Johanna som nu är hemma med dem ensam om dagarna den här veckan ut innan förskolan öppnar igen på måndag.

Kanske är det hemmasemester som gäller i huvudsak om somrarna så länge barnen är så här små. Jag minns att jag och syrran åkte på bilsemester genom Sverige många somrar som barn. Men det började väl när vi var åtta och fem år gamla kanske. Och inte vid en ålder på två år respektive två månader.

Resan hade förstås många mysiga och fina stunder också. Men det blev väldigt kämpigt också. Tittar ni dock bara på bilderna ser det helt underbart ut!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Sandra Ribbheden:

Ja inte är det lätt att resa med småbarn inte. Det är frustrerande när folk utan barn vill att man utan vidare ska packa ihop sig och komma och hälsa på, lyckligt ovetande om vilket kaos som med största sannolikhet kommer utbryta. Men behöver semester från semestern när man varit iväg. 😬

#2 - - Sandra Ribbheden:

Ja inte är det lätt att resa med småbarn inte. Det är frustrerande när folk utan barn vill att man utan vidare ska packa ihop sig och komma och hälsa på, lyckligt ovetande om vilket kaos som med största sannolikhet kommer utbryta. Men behöver semester från semestern när man varit iväg. 😬