Iris lilla trio

Iris började på förskolan igen förra veckan efter fyra veckors sommarlov.

På förskolan där hon går finns det tre-fyra avdelningar. Tanken från början var att hon inte skulle byta till den här terminen utan gå kvar där hon varit.

Då pedagogerna inte "flyttar med" barnen, kände ändå jag och Johanna att det var en trygghet i att hon fick vara kvar med dem.

Men så veckan innan sommarlovet, fick vi veta att Iris i stället skulle flyttas upp. Det hade blivit en plats ledig och då kände de att hon stod näst på tur. Vi blev lite fundersamma och allt blev lite konstigt.

Samtidigt som Iris kompisar som skulle byta hade fått gått dit och hälsat på ett gäng gånger tillsammans, fick Iris börja skolas in från förra veckan när hon var tillbaka igen.

Men tack och lov har det gått bra. Vår tanke i att det skulle vara bra med tryggheten i pedagogerna, visade sig inte vara större än den trygghet Iris hittat i några av sina kompisar.

Tio-elva av de 14 barnen Iris hade gått med förra året skulle byta avdelning. Nu när Iris fick "följa med", känns det ändå så här i efterhand helt rätt.

Iris har kommit in i det på ett väldigt naturligt sätt och även om hon varit lite blyg till sina tre nya pedagoger, har det gått bra.

Och kompisarna hon står närmast hjälper verkligen till – utan att de kanske tänker på det. Som den här morgonen, när jag och Iris kom till förskolan.

Då står hennes två närmsta kompisar och vinkar i fönstret intill entrén när vi kommer. Och när Iris öppnar dörren ropar de "hej Iris!" och dansar för att de är så glada att Iris äntligen har kommit.

Jag ser på Iris att hon blir på bra humör direkt. Hon ler, en liten blygsamhet släpper och snart dansar hon också. 

Jag följer med in men hon är redan uppslukad av leken. Jag vill alltid få hennes ögonkontakt innan jag går, så att hon vet att pappa har lämnat, så att hon inte kommer på det senare. Hon ser mig när jag vinkar, vinkar tillbaka, säger "hejdå pappa, ses sen!" och dansar vidare med sina kompisar.

"Okej, jag tror att hon förstått" skrattar jag och en pedagog medan vi ser de här tre tjejerna börja leka doktor.

Det är så fint med den här första vänskapen och att de leker så fint tillsammans. De leker med andra barn också, förstås, men just den här trion har funnit varandra lite extra.

Det blir ännu finare när jag romantiserar det hela och tänker att de kommer att gå i samma klasser nu hela vägen upp i gymnasiet och vidare.

Det kanske inte blir så, någon kanske flyttar på vägen eller något annat kommer emellan dem med åren.

Men om, det är en fin tanke.

Så här kan man se ut när man bakar scones en söndagsmorgon. Jag fick absolut lov att ha förkläde jag med.