Iris inne i en ny liten kris

Den tuffaste hittills.

Det är lite tufft att vara Iris just nu. Och även att vara hennes mamma. Iris har kommit in i sin värsta "livskris" hittills. En lite roligare beskrivning, men det handlar egentligen 'bara' om en ny fas. Men det är den värsta så här långt, både för henne och oss föräldrar.

Mest för Johanna då det är hon som är hemma med Iris under den här veckan innan hon på nytt ska börja jobba på måndag om allt går bra med inskolningen. Iris blir arg för väldigt lite. Hon vill vara i Johannas famn, samtidigt som hon lika mycket bara vill slänga sig framåt och ligga ner på golvet.

Det är mycket som händer för henne och hon vet inte riktigt hur hon ska uttrycka sig eller kontrollera det. Det är inte lätt med sådant när man är 16 månader gammal.

Men så går ett utbrott över och hon blir "sig själv" igen. Hon visar mer och mer sidor till att vara en riktig liten pajas. Hon gör roliga miner, försöker få oss att skratta och när vi skrattar åt något roligt gör hon det igen. Och igen. Och igen.

Innan Bolibompa ställde sig Iris vid trappen och ville gå upp till sitt rum. Vi gick upp, hon pekade på böckerna och lade sig i sängen.
 
Men hon ville inte att jag skulle läsa, hon skulle göra det själv. Jag fick en egen bok. Så där låg vi, bredvid varandra bland täcken och kuddar med Babblarna på och läste varsin bok om förskolan Ärtan.