En sammanfattning av Rhodos

Äntligen fick jag tummen ur för att skriva lite om vår resa till Rhodos som vi kom hem ifrån för en vecka sedan. Här kommer den!

Innan vi åkte till Rhodos bestämde jag och Johanna att vi skulle få tre dagar var med två timmars egentid. Ingen av oss på ditrese-dagen och ingen på dagen när vi skulle hem, men tre var däremellan.

Detta för att själva få känna att det faktiskt är semester. Ett par timmar där man fick chansen att ligga vid poolen, läsa en bok, bada, gå till gymmet eller något annat för sig själv.

När vi nu summerar resan efter att ha kommit hem – vilket vi kände redan efter varsin dag med egentid – var att det inte behövdes mer än en timme ungefär. Jag utnyttjade den till att besöka hotellets gym och Johanna låg vid poolen en stund. Men två timmar var för mycket.

Eftersom att värmen gjorde sitt med energin för oss alla och då inte minst för Iris, sov hon två gånger varje dag. En redan på eftermiddagen och en gång till vid tretiden. Där fick vi får egentid tillsammans, där vi kunde ligga på varsin solstol på vår terrass och bara ta det lugnt.

Detta gjorde sitt till att inte så mycket egentid behövdes som vi hade tänkt.

Greklandsklädd Iris vid vår först middag.

Costa's Kitchen, restaurangen där vi åt de flesta dagar.


Två av dagarna på Rhodos träffade vi Johannas föräldrar. Detta till Iris stora glädje. Iris och hennes mormor är bästa vänner. Så att få vara utomlands OCH träffa mormor samtidigt, det var jackpot för trollungen.

En av dagarna kom mormor och morfar och hälsade på dem vid vårt hotell och en annan dag tog vi en promenad vid Iris först sovstund för dagen på fem kilometer och mötte upp dem vid en strand, Oasis Beach.

Ett riktigt häftigt ställe (se bilder nedan) där en strand och dess position "sprängts" ur bergen. Rekommenderar att besöka Oasis Beach om ni åker till Rhodos och bor i närheten.

Iris och mormor första dagen vi träffade dem.

Det var spännande kontraster här. Även kring toaletterna.

 
 
Så kom vi då till Oasis Beach. Här följer några bilder:
 
 
Den första delen. Långgrund och bra för barnfamiljer. Längre ut: Utmärkt vatten för den som är sugen på att dyka.

Just här var livet inte jättejobbigt, minns jag.

Tillhörande baren, insprängd i berget.

Utsikt från restaurangen.

Till Iris stora glädje gästade flera katter vårt bord under lunchen.

Vår U.V-klädda lilla unge.

En riktigt cool plats som jag hoppas få anledning att besöka igen.

Bild från promenaden hem igen.


Vi hängde inte bara vid poolen, även om både jag och Johanna är poolmänniskor i första hand. Slippa all sand, är väl mitt största argument till att faktiskt välja poolområdet.

Men vi tillbringade även ett gäng timmar vid havet. Det var enda platsen där Johanna kunde tänka sig att bada. Poolerna var för kyliga för henne. Visst, hon är en ordentlig badkruka, men absolut, poolerna var i kallaste laget.

Jag hade dock inga problem med det. Och så fort som jag kommit i vattnet, så förstod jag varför temperaturen var satt där den var. För bara efter en minut eller så, svalkade vattnet fantastiskt skönt i den värmande solen.

Så vid havet hängde vi och där plockades många gröna stenar. Leka med stenar generellt är något som går hem hos Iris.

Det är morfar som fotobombar i vattnet där i bakgrunden.


Eventuellt resans finaste bild:



Inför resan fick vi Iris att fastna för Lollo och Bernie. Ving-hotellens egna barnprofiler. Giraffen och björnen som barnen helt enkelt blir helt besatta vid. Så även Iris.

Under måndagen var det dans med Lollo och Bernie under välkomstmötet. Iris satt med stora ögon i Johannas knä och gapade, pekade.

Jag tror inte att hon hade förstått att Lollo och Bernie faktiskt fanns på riktigt.


In action: Den klassiska Lollo och Bernie-dansen – som alla barnen kan.





 

Jag reste som sagt med en badkruka i Johanna, det visste jag från början. Men att Iris var likadan, trodde jag inte. Hon badade inte på hela resan. Visst sprang hon i vattnet ibland och vid två tillfällen åkte hon i en liten rutschkana som stod i barnpoolen så att hon kanske fick vatten till midjan. Men inte mer än så.

Jag blev lite milt besviken över det. När det fanns tio pooler, sex rutschkanor och massor av andra roliga vattenaktiviteter som jag tänkte att vi kunde roa oss med, tyckte inte Iris alls att det var intressant.

Då tyckte hon att det var roligare att hänga i sandlådan – som hon kan göra hemma. Whatever makes you happy, såklart och visst kan vi hänga där. Men en av mina höjdpunkter var ändå när jag – i all sin enkelhet – fick kasta lite boll med svärfar i stora poolen under en halvtimme eller så.
 
Pooler och vatten i massor i bakgrunden. Men vi hängde i sandlådan.

Drinkar som släckte törsten för hela familjen.

Det satt under hela vår vistelse en man på vårt hotell och ritade av porträtt. Det här med att rita ansikten är något som man verkligen behöver en särskild begåvning för att behärska. Det är liksom såpass personligt att det krävs en rejäl talang för att genomföra det – vilket han hade.

Flera av de alster han visade upp var riktigt, riktigt bra. Så under tisdagen, när jag hade sett honom sitta där och arbeta under fyra kvällar, kunde jag inte hålla mig längre. Jag gav honom resans bästa bild på Iris och frågade om han kunde rita denna innan vi skulle åka hem. "Inga problem", svarade han.

Och här är resultatet som jag fick ett par kvällar senare:

Den ska självklart ramas in.

Och snabbt har vi tagit oss fram till hemresan. En resa som blev, minst sagt kämpig. Iris var trött men kom aldrig till ro. Vi fick riktigt trånga platser – i jämförelse med ditresan när vi hade jättebra benutrymme och där Iris kunde stå utan problem framför oss.

Det tog 3.45 att åka hem. Sekunder innan planets utfällda hjul touchade marken på Arlanda, stängdes Iris små ögon och hon somnade. Vi hade inget annat val än att behöva väcka henne för att börja ta oss hemåt. Att vänta på bagage och annat var därmed ingen hit. Till slut satt vi i bilen, en tröttkörd liten familj och damerna i baksätet somnade ganska snabbt.
 
En trött liten Iris sover minuten innan vi ska kliva av.

Allt som allt en riktigt härlig semester. Det behövdes verkligen.

Under vår sista hela dag åkte Iris dock på feber och höstblåsor. Hon fick hålla sig borta från solen och bara vara inne. Jag och Johanna byttes av och fick varannan timme i solen, varannan inne med Iris.

Även om det hade varit roligare att vara tillsammans ute allesammans, var det ändå helt okej. Då fick man på egen hand suga i sig den sista solen innan det dagen efter var dags att åka hem.

Sedan vi kom hem har Iris hunnit varit på förskolan frisk i tre dagar. När jag nu sitter och skriver detta, hör jag hennes snoriga näsa få henne att snarka genom babyvakten. Hon är dunderförkyld. Det tar aldrig slut för Iris. Sjukdomarna står liksom på rad. Har fått höra från Johanna att det tydligen är vanligt att det är så här "det första året" med barn på förskolan.

Mardrömmen.

Men nu tappade jag tråden! Grekland var fantastiskt. Åk dit!
 

Det här var inte så schyst

Jag skrev alltså om första dagen på Rhodos och sedan inget mer.

Det var inte så schyst.

Jag ska skriva mer om resan. Under torsdagen.

Har mycket att berätta om en härlig resa.

Stay tuned 😅
Visa fler inlägg