Den nya bästa kompisen – gåvagnen

I helgen var det kalas för Iris.

Nästan alla hennes kusiner var här med sina föräldrar plus mormor och morfar. Hon fick massa fina presenter och bäst var en gåvagn som hon knappt har släppt ur sitt grepp sedan dess.

Det är sedan några veckor tillbaka det som Iris gör mest under sin vakna tid: Står upp. Det är det roligaste som finns tydligen när man väl lärt sig hur man gör. Förståeligt! Så det är vad vi har gjort här under förmiddagen. Hon har hållit i gåvagnen och jag har följt med och vänt på den när det tagit stopp i hallen eller vid altandörren. 

Inför varje ny sträcka har Iris haft ingående diskussioner med sin själv vilka som får åka med den här gången. På bilden nedan blev det ett par strumpor och en banan. Kaninen Kalle, Babblar-Diddi, de två bilarna, vattenflaskan och ballongen fick snällt vänta på sin tur. 

Och så bar det av igen – mot hallen!

Hon har blivit rörlig så snabbt. Tar sig enkelt upp i stående position intill gåvagnen och sätter sig ner lika smidigt. Det är roligt att se henne utvecklas och jag tror inte att det tar lång tid innan hon släpper vagnens handtag och traskar på egen hand.

Målet är väl att hon ska gå innan hon börjar förskolan i slutet av augusti. Ingen katastrof förstås om hon inte gör det, men det känns ändå som en stor fördel då majoriteten av barn går när de börjar där.

Och det är jag inte ett dugg orolig för att hon inte ska klarat av tills dess.

Bananen och ett par strumpor fick hänga på under denna sträckan.