Det räckte inte med feber

Hela förra veckan bar jag på ganska hög feber. Det hela slutade dessutom med att jag smittade resten av familjen som också blev febrig. Jag tänkte efter det att det var skönt att febern nu var borta och att vi kan hålla oss friska ett tag nu framöver.
 
Men inte då.
 
Under natten mot lördag stod min kropp för en rejäl tömning genom magsjuka. Jag har inte haft denna vidriga sjukdom på kanske 10-12 år, men nu var det alltså dags. Troligtvis plockade jag med mig detta hem från öppna förskolan som jag och Iris besökte i torsdags.
 
Min kropp är fortsatt väldigt svag och jag försöker få i mig lite enkla grejer som rån och blåbärssoppa. Men som denna sjukdom sänker ens kropp, det är inte klokt.
 
Det viktigaste har dock varit att hålla Johanna och Iris friska. Och * peppar peppar ta i allt j-vla trä som finns * så verkar det som om vi har klarat det bra. Jag har varit instängd i vårt sovrum sedan lördagsnatten och de har fått hålla sig i resterande huset.
 
Det känns konstigt att vara hemma, höra hur de leker på nedervåningen men att inte få vara med dem. Iris har stått i öppningen till sovrummet ett par gånger, spruckit upp i stora leenden och sagt "pappa!" och vinkat. I morgon hoppas jag att jag ska kunna umgås med dem igen.
 
#1 - - Amanda Jona [SPONTAN]:

Men usch då, krya på dig! Håller tummarna för att resten av familjen slipper bli sjuka :)