Vi har världens mest lyhörda hus

Jag sitter på nedervåningen med hörlurar i öronen.
 
Förvisso inget ljud i lurarna för stunden. Men jag tog ur dem precis för att höra om jag hörde det som jag trodde att jag hörde (hängde ni med på den?) och det stämde: Jag hör Johanna andas tungt.
 
Alltså, hon snarkar inte ens. Hon andas bara. Och jag hör det. Hon är i sovrummet. På övervåningen. Med stängd dörr! Och det hörs ner till mig. Ofattbart. Vi kommer aldrig kunna ha några hemligheter för Iris i det här huset. Hon kommer förmodligen alltid veta långt i förväg vad hon ska få i present eller i julklapp.
 
Stackars barn.