Inbrott häromnatten?

Klockan var snart halv två under natten mot söndag. Johanna sov och jag låg och surfade i sängen intill henne. Plötsligt hör jag ett krasande ljud från nedervåningen och stelnar genast till.

“Det där var glas som slog mot golvet!” är min första tanke. Jag är helt övertygad om att något av glas på något vis gått sönder där nere. Och ganska snabbt går tankarna till att det är någon som har eller som försöker att bryta sig in.

Jag knuffar på Johanna och frågar om hon hörde kraset. Hon mumlar trött om att hon kanske hörde något, men att hon sov. Jag går ut i övervåningens hall och tvekar lite att gå ner. Hinner tänka att det här i ett sådant läge det ska finnas ett basebollträ att tillgå, bara för att.

Vi vågar oss snart ner och jag slänger mig på lampknappen. Vi tittar oss omkring och allting ser normalt ut. Inget krossat glas, inget som har fallit från diskbänkens hög av nydiskat porslin. Men vad var det då som lät?

Sist öppnar vi dörren till badrummet. Och där, på golvet i ljuset från toalettens lilla fönster, låg någonting och glimmade. Jag går in och ser att det är en av handdukshängarna som har lossnat. Vi har sådana som inte behöver skruvas fast utan som man ‘bara’ trycker dit med klister

Tyngden på Iris knopp i mitten hade blivit för stor och den hade fallit mot marken och smällt i klinkerplattorna. Närmare ett inbrott än så här har jag aldrig varit i mitt liv. Och jag hoppas att det stannar där.