Iris kommer att fixa förskolan galant

Iris och Johanna är äntligen hemma från Falun igen.

Medan Johanna och hennes mamma åkte på ett shoppingäventyr, drog jag och Iris till lekparken. Jag hade inte umgåtts med henne sedan i torsdags, så det var roligt att få hitta på någonting ihop.
 
Jag har berättat tidigare om hur jag tycker att det är jobbigt att Iris snart (i slutet av augusti) ska börja på förskolan. Det är nog inget unikt med mig i det, det är nog många föräldrar som tycker att det är jobbigt, men jag tycker att det är oerhört tungt.
 
Jag vill liksom vara där vid hennes sida och skydda henne från eventuellt elaka barn eller annat som kan göra henne illa. Så kommer jag troligtvis att känna igenom hela livet. Men det gjorde ändå mitt pappahjärta varmt, när jag såg hur Iris var intresserad av andra barn.

Helst av allt vill hon gå till de andra barnen och det är dit hon sätter kurs när jag ställer ner henne på marken. Det slåg mig att hon kommer att fixa förskolan galant och kommer inte att ha några problem med att skaffa nya vänner. Den som blir svårast att skola in, det blir nog mig.

Iris. Med blicken fäst på de andra barnen vid gungorna på lekplatsen.
 
Just den här gången var de andra barnen lite för stora. De cyklade fort på sådana trampcyklar som sitter fast i en cirkel och som går runt, runt, runt. Det gjorde lite ont att se henne stå med mig några meter ifrån och inte kunna vara med i den fartfyllda leken.
 
Men på förskolan är barnen i hennes egen ålder och hennes oblyghet gör mig säker på att det kommer att gå bra.

Även om jag aldrig kommer att komma över känslan av att jag tycker att det är mäkligt att mitt barn som inte ens är 1,5 år ska vara ifrån oss föräldrar flera timmar så många dagar i veckan.
#1 - - Veronica Wallgren:

Jag känner verkligen igen det du skriver. Eric har precis börjat på förskolan och det känns väldigt tungt för mig. Läs gärna mitt senaste inlägg.