Jag måste börja dejta andra pappor

Det är vår i luften.
 
Inte hela tiden, men under små perioder under vissa dagar kan jag känna att vi går mot ljusare tider. Som när jag öppnar ytterdörren och går till jobbet och slås av ljuset. Som när jag ser solen från sjätte våningen i höghuset jag jobbar i. Som när jag kan ta promenad utan jacka efter lunchen och nästan inte tycka att det är kallt alls.
 
Den här våren kommer inte bli som någon annan vår jag varit med om hittills i livet. För om några veckor är det nämligen jag och Iris som ska vara hemma och umgås hela dagarna. Från första mars, mer exakt.
 
Samtidigt som jag ser fram emot detta, känns det också lite läskigt. För jag tror att jag kan komma att känna mig väldigt ensam under den här perioden. Jag känner liksom inga andra pappor som ska vara hemma med sitt första barn.

 
Och hur gör man ens för att träffa andra i samma situation? Johanna har föreslagit öppna förskolan. Och dit ska vi nog ta oss, jag och Iris. Lite för hennes skull, ännu mer för min. Men det är fortfarande svårt. Vi kan ta oss dit och det finns säkert någon annan pappa där med sitt barn, men det betyder inte per automatik att man gillar varandra och klickar bara för att man är i liknande situation?
 
Hur gör folk egentligen? Är det lite som i kärlekslivet. Man får liksom, dejta sig fram bland andra pappor tills man hittar en eller flera som man klickar med och som man sedan kan hitta på saker ihop med?
 
Jag tror att det kan bli problem häromkring att hitta en farsa med unge i samma ålder som jag här. Jag blir 27 i april. Min fördom (och Johannas info från Öppnis) är att det inte bor jättemånga 27-åringar i villor. Så kanske är det Petter 38 jag får umgås med från Öppnis. Petter som inte är inne på sitt första barn utan med sitt fjärde. Med sin tredje fru. I sitt sjätte hus.
 
Jag vet inte, jag kanske inte ska vara så negativ. Det kanske går jättebra? Jag kanske finner jättemånga vettiga farsor med liknande intressen som jag? Jag lärde känna en pappa lite extra ur pappagruppen jag var med i tidigare. Den enda pappan av dem som var i samma grupp som jag som jag har kontakt med. Han ska vara hemma från första april, då hoppas jag att vi ska kunna hänga lite.
 
Men utöver det, är risken stor att jag kan komma att känna mig rätt så ensam.

"Du har alltså INTE sovmorgon i morgon..."

Jag och Johanna brukar försöka lösa det så att vi har varsin sovmorgon på helgerna. Där den ene helt enkelt får sova vidare, medan den andre får gå upp och göra tidig morgon med Iris.
 
Den här morgonen hade vi kommit fram till att det var Johannas tur att få sova. Strax efter klockan ett i natt skickade hon det här sms:et till mig från sängen när jag fortfarande inte hade lagt mig utan satt uppe och spelade tv-spel med min bror och svåger:


Det var dock ingen fara ännu, tänkte jag, utan tänkte gå och lägga mig vid 01.30. Jag och Iris hade nämligen kommit överens om att hon skulle sova länge i dag.
 
För när vi bytte om till pyjamas under fredagskvällen, viskade jag i hennes öra att hon i morgon bitti skulle slå nytt sovrekord. Då tittade hon bara på mig och skrattade. Hur ska man tolka det på annat sätt än att vi faktiskt där och då kom fram till en deal?
 
Och om hon då skulle sova till 08.30 eller så, gjorde det inte så mycket om jag gick och la mig ganska sent. Men det skulle visa sig att Iris bara prank'ade mig, för 05.50 kände hon att det var dags att gå upp.
 
Jag var så himla trött att jag inte pallade hålla ögonen öppna. Men för att Iris med sitt gnälliga humör (hon ville ju inte ligga där, hon ville upp och leka även om klockan ännu inte slagit sex) inte skulle väcka Johanna för mycket var jag tvungen att ta mig upp direkt.
 
Så nu har vi varit vakna i snart två timmar. Eller, vi och vi. Vi har båda ätit frukost och sedan tio minuter tillbaka sover Iris i vagnen i hallen. Jag ligger i soffan och skriver det här, men funderar starkt på att försöka sova lite jag med så fort jag är klar.
 
Men vad har vi då lärt oss av den här morgonen? Först att jag kanske borde tänka lite mer på 'framtids-Robin' när jag är vaken sent om nätterna och ska upp med Iris. Och för det andra att Iris är för liten för att ha överenskommelser med.
 
Men bra go och cool är hon i alla fall, vårt lilla troll.

Låt oss prata lite till om sömn

Jag skulle vilja skriva lite om sömn igen.

Läggningarna med Iris går fortsatt bra. Jag tar ännu samtliga, då det fungerar så bra som det gör. Jag och Johanna har fått för oss att det kanske inte skulle gå lika bra om Johanna skulle prova. Vilket kanske är dumt, då hon ändå måste göra detta förr eller senare.

Iris sover fortsatt mellan oss i vår säng. En stor 120-säng står och väntar på henne i hennes rum, men det känns nästan elakt att låta henne sova där inne. Hon känns fortfarande så liten och det skulle kännas exkluderande och utlämnande att "stänga henne ute" i sitt rum.
 
Så Iris, som just nu har tre mellannamn, kanske kommer att få ett till: Helikoptern. För shit så hon snurrar på nätterna. Jag har dock fått turen i att hon oftast har huvudet åt mitt håll. Johanna har fått ta de flesta av sparkarna.

 
Så här kan det se ut efter att Iris somnat i vår säng. Jag liksom murar in henne så gott jag kan med täcken och kuddar. Nästan varje gång när hon vaknar så låter hon, vilket gör att vi hör henne och hon har inte varit nära ännu att ramla ur sängen eller så, men det känns ändå säkrast då sängen är ca 70 cm hög.
 
Iris ammar fortfarande på nätterna. Så sent som i kväll försökte Johanna vid 21.30, när Iris vaknade första gången efter att ha sovit sedan klockan sex, att söva om henne utan amning.
 
Det gick inte alls.
 
Iris skrek och blev helt galen. Hon fick amma och somnade sedan kort därefter. Vi ska nog prova någon kväll här under helgen vad som händer om jag går upp till henne när hon vaknar. Kanske går det lika bra som läggningarna, kanske inte.
 
Kanske kommer jag att bli så illa tvungen att bli varse detta på lördag, då Johanna eventuellt ska äta middag med några vänner. Då är det jag och Iris. Inte bara när hon ska sova, utan även när hon vaknar första gången efter två-tre timmar. Går det bra, eller blir det skrikfest? Det är frågan.
 
Tanken är att framöver här försöka kriga en helg och ett par nätter med att Iris ska sluta amma helt på nätterna. Vi ska bara förbereda oss lite inför den fighten först.
Visa fler inlägg