Alla vuxna: Det är pannkakstorsdag!

När jag kom hem i går hade Johanna redan så smått börjat med middagen. Hon hade börjat fixa grönsakerna till böngrytan vi (mest hon) skulle göra.

"Jag ska inte ha någon matlåda", säger jag och väntade på reaktion.


"Pannkakor…?" Säger hon och tittar på mig med den där blicken av hopplöshet som jag kan tänka mig att man använder till en femåring när hen har smetat in hela ansiktet med chokladsås.

"Ja", svarar jag kort.

För så är det. Pannkakstorsdag!
 
Jag tror att detta kanske ger mig ett avdrag av vuxenpoäng, men fan vad jag är löjligt förtjust i pannkakor. För visst är det så, att det är lite barnsligt att tycka om pannkakor när man har fyllt… säg 22?

Precis som att det finns saker när man är yngre, som man sedan börjar gilla när man blir äldre, ska pannkakor vara något man ”växer ifrån” med tiden. Som om mina smaklökar skulle bli mognare och inte tycka om pannkakor med sylt och grädde. Ha! Det funkar inte så.

Johanna ser pannkakor som en efterrätt och det har hon väl kanske en poäng i. Man kan äta sig mätt på dem, men redan efter en timme är man lika hungrig igen. Det är ingenting man står sig på. Men det tar ju inte bort smakupplevelsen?

Det här med att det är lite barnsligt att äta pannkakor i vår ålder, är något som påverkar mig. Pannkakstorsdagarna utspelar sig på ett lunchställe bara 50 meter från jobbet. Ett ställe som varje dag bjuder på en kött-, fisk-, pasta- och veg-rätt. Och på torsdagarna har de pannkakor.

Jag går dit och går all in på den gräddade smeten av ägg, mjölk och mjöl. Men jag vill inte att någon ska se att jag bara äter pannkakor. Jag tycker på något vis att det är lite pinsamt. För, på andra platser i matsalen, sitter personer med sina andra rätter. De äter ärtsoppa, pasta eller något annat och tar en eller två pannkakor till efterrätt – så som vuxna ska göra.

Så gör inte jag. Varför ska jag slösa på det lilla utrymmet som finns i magsäcken med något som jag egentligen inte vill ha, bara för att det ser bättre ut? Så jag går till matvagnarna. Jag slänger på fem-sex pannkakor, häller på lite sylt och tar en klick grädde.

Men när jag ska gå till min plats, går jag snabbt och med tallriken i lite högre position än vanligt så att alla som sitter ner endast ska se underdelen av tallriken. Kanske kan de då tro att jag egentligen gått hårt in på den där nyttiga fisken.

Märkligt beteende ändå. Egentligen borde jag inte bry mig alls.

Jag ska på lunch om 45 minuter. Då ska jag stolt visa upp min pannkakstallrik!
 
#1 - - Anonym:

Haha! Jag är precis likadan 😂

#2 - - Jenny Skyllberg:

Självklart kan man inte växa ifrån pannkakor :O Jag gjorde det idag och det slutade med att jag mumsade i mig flera stycken medan barnen åt en varsin ;)

#3 - - Sandra:

Vi äter pannkakor typ en gång i veckan, det är såååå gott!!

Haft en bra start på veckan?
Kram

#4 - - Jonas Hedqvist:

Känner så igen mig. Just att det är på torsdagen är viktigt också, det är jag uppväxt med, på torsdagar är det pannkakor som gäller! Så är det fortfarande, och jag är 27...