Hade glömt bort hur skönt det är att göra ingenting

I går efter att Johanna kommit hem från jobbet åkte vi mot Dalarna för att fira påsk med hennes släkt i Falun. Jag har väntat på denna resa med samma exalterande känsla som inför en utlandsresa.

Jag har känt ett stort behov av att få komma hemifrån. Även om jag verkligen älskar vårt hus och vårt hem, blir det lite mycket av den varan när man är föräldraledig. Det är liksom skönt att bryta av det och komma bort några dagar.

Vi landade här vid klockan sex i går kväll och den här långfredagen har verkligen levt upp till namnet så här långt – positivt sett. Jag har haft en sovmorgon och därefter inte haft något barnansvar alls.

Johanna tog med sig Iris för att hälsa på några vänner och jag har kunnat göra vad jag velat senast två timmarna. Det kändes väldigt välbehövligt, att bara kunna ligga i en säng och inte göra nånting. Det känns verkligen som att det var evigheter sedan jag gjorde detta.

För, när man är hemma kan man inte göra detta på samma sätt. Skulle Johanna då åka i väg med Iris, finns det alltid tvätt som ska hängas, en diskmaskin som ska tömmas eller en yta som ska dammsugas. Men det gör det inte här, här har jag bara kunnat släppa allt och det har varit skönt.

Med tanke på vädret (jag vet inte hur det är hos er, men här har det snöat!), kommer nog många timmar under de närmsta dagarna gå i samma anda som de senaste. Att ta det lugnt och att umgås med lite släkt och vänner.

Glad påsk på er allesammans!