Då var man 27 – räknar ner till 30

I går var det 24 april, vilket innebär att jag då hade tagit mig igenom mitt 26:e år här på Tellus. Mitt första år som pappa och allt vad det innebär. Det förmodligen mest förändrande året i mitt liv så här långt, kan jag nog säga utan större konkurrens.

Det har hänt så mycket. Iris föddes 3 maj och sedan dess har hon varit i fokus i stort sett alla vakna timmar. Jag har förändrats på många plan som person och livet har tagit sig in på en helt ny väg. En väg jag bara sett början av.

Då var man 27 nu då.

Ett riktigt mellanår, känns det som. Jag får en känsla av att alla åren fram till 30 är det nu. Jag hade faktiskt inte haft något problem med att fylla 30 i dag. Förutom ett fast jobb – som tyvärr inte är det lättaste att landa inom min bransch – känner jag att jag har det mesta jag vill ha i livet redan nu vid 27, som jag har tänkt mig att jag vill ha den dag jag fyller 30.

Nu talar det mesta för – om allt går som det ska och allt vad det nu innebär, sådant är tyvärr svårt att veta på förhand – att jag är tvåbarnsfarsa innan den dag jag ska byta ut tvåan längst fram i ålderstalet mot en trea.

* HIGH FIVE! *

(OBS: Johanna är inte gravid 😄 )

:::

Nytt annars då senaste dagarna?

Ja, en sak: Iris har börjat sova i sitt sovrum själv på nätterna. Tidigare har jag eller Johanna sovit på en madrass intill hennes säng, men vi kom under lördagskvällen fram till att vi saknar varandra för mycket om nätterna för att fortsatt ha den här uppdelningen. Känns samtidigt som att det gäller att passa på att sova tillsammans när vi kan. Det kommer en tid när trollungen själv springer in till oss om nätterna framöver, gissar jag.

Men oj så svårt det var för mig att låta henne sova själv i sitt rum. Det kändes... orättvist. Att vi skulle få sova ihop medan Iris skulle sova ensam. Även om det bara är ett par meter mellan våra sovrumsdörrar, kändes det som flera mil.

Jag gick till hennes dörr, tittade så att hon sov, så att hon låg bra och hade täcket på sig. Jag gick tillbaka till vår sovrum igen. Kunde inte bestämma mig vart jag skulle sova.

– Men, sov där inne om det känns bäst för dig, sa Johanna och försökte få mig att bestämma mig efter en kvarts velande. Men till sist la jag mig i vår säng ändå. Och morgonen därpå kändes det väldigt bra.

Iris vaknar fortsatt tidigt, någon gång mellan 05.00 och 05.30 är standard. Men hon sover i alla fall hela nätterna och det är ingenting vi ska ta för givet, har jag lärt mig. Hellre det, än att hon är vaken flera gånger – och timmar – på nätterna.

I morse när Johanna gick upp vid fem, sov Iris. Hon gick ner för att fixa sig och äta frukost, när hon efter en stund hörde hasande från övervåningen (ni vet, Iris kryper inte, hon hasar fram på rumpan). När hon gick upp satt Iris i ”hallen” mellan sovrummen och tittade.

Hon verkar redan ha kommit in i att vi inte sover på madrassen intill henne längre, så det känns bra. För under söndagsmorgonen satt hon på sin säng med fötterna på madrassen och tittade frågande ut över sitt rum när Johanna sa god morgon till henne.

Det går rätt snabbt att komma in i nya rutiner.

Vad jag möttes av under måndagsmorgonen.
#1 - - norrbotten emma:

mysig måndags morgon =)

ha en bra tisdag
kramizz

#2 - - Johanna:

Nu lät det ju som att vi skulle ha barn, hahaha.

Svar: Det ska vi väl kanske – så småningom ;)
Robin - Pappablogg.com

#3 - - Pauline:

Story grattis i efterskott 🎈🎉🎂 Hoppas du fick en fin dag med dina tjejer!

Svar: Tack så mycket! Det var en fin dag :)
Robin - Pappablogg.com

#4 - - spegladig.blogg.se:

Grattis i efterskott!

Svar: Tack! :)
Robin - Pappablogg.com