Barndomsminnen: Där man bara fick köpa fika en gång

När jag var liten, gick jag ibland till Ströms konditori inne i stan och fikade med antingen pappa, mamma eller farmor.

Det var ett mysigt fik med gamla möbler från kanske 60/70-tal och många vrår som man kunde sätta sig och fika i. Fiket hade inte så stora öppna ytor som det annars kan vara på fik.

I dag är lokalen en byggnad som bytt ägare flera gånger de senaste åren. Ströms stängde för tio år sedan. Det har varit nya fik, men också restaurang.

Jag kom att tänka på Ströms när jag satt i bilen häromdagen och lyssnade på Radio P1, där lyssnare ringde in och berättade om gamla barndomsminnen.

Då mindes jag en gång när jag gick till Ströms och fikade med pappa, min syster och vår farmor. Jag hade säkert köpt en bulle eller en ”dammsugare”. När jag hade ätit upp det jag hade valt att fika på, ville jag ha någonting mer.

– Nej men du vet, när man är på fik så här får man bara handla en gång, sa pappa.

Jag minns att jag aldrig ens ifrågasatte detta. Kanske trodde jag att det var så man gjorde, att man handlade det man skulle ha en gång, för att inte ta upp plats i kön. Jag var kanske sju år, min syster fyra.

Det tog faktiskt lång tid, ett par år, innan jag förstod att pappa mest hade sagt så att för att han tyckte att det räckte med det vi redan hade köpt och att han inte ville ha något tjafs. Rätt smart, ändå.

Det var en annan gång, ett par år senare när jag var och fikade ensam på Ströms med farmor, som jag fick reda på att man visst fick handla flera gånger. Jag hade ätit upp min bulle och suckade över att den var slut.

– Vill du ha en till? Vi kan ta en till i dag, sa farmor med något busigt i blicken som om vi skulle palla äpplen eller något. Då berättade jag vad pappa hade sagt och hon skrattade.

– Haha, nej Robin. Du får köpa fikabröd hur många gånger du vill förstår du, förklarade hon och köpte oss varsin bulle till.

Min pappas fikadrag är dock inget jag kommer att föra vidare till Iris.