Första pappgruppsträffen och magnetröntgen

Det här visade sig bli en riktigt lång onsdag för min del.
 
Först jobb fram till klockan 17.00 och sedan råkade två inplanerade grejer hamna efter varandra på samma kväll, vilket inte var optimalt men en läkartid flyttar man ändå inte gärna på (återkommer till den nedan).
 
Först åkte jag till Gullmarsplan och var del av en pappagrupp som nu ska träffas under totalt fyra (tre kvar efter i kväll) onsdagar framöver.
 
Det var Johanna som hittade denna grupp åt mig och jag tyckte att det lät som en rolig grej.
 
Det har under många, många år bakåt i tiden funnits liknande grupper och aktiviteter för mammor, men det är inte jättelänge som samtalsgrupper funnits även för nyblivna pappor.
 
Det var trevligt att träffa fem andra pappor som relativt nyligen (ett tidsspann mellan sju veckor och åtta månader) också blivit föräldrar.
 
För, det fungerar absolut att prata om Iris och hur det är att vara förälder även med mina vänner som inte har barn. Men – fullt förståeligt – zonar de ut efter en stund, de är liksom inte inne i den världen riktigt.
 
Världen där man kan prata om blöjor och dess innehåll i tio minuter och faktiskt tycka att det kan vara intressant.
 
Vi pratade också om oerhört mycket annat och specifika saker ska förstås stanna i det där rummet.
 
Men jag kan berätta att det slog mig under samtalet hur mycket personlighet Iris har hunnit få redan.
 
Hur spännande det var att liksom lyssna till andra pappor när de berättade om sina små bebisar och dess rutiner, personligheter, karaktärsdrag och annat.
 
Vissa saker var likt Iris som jag kände igen och andra inte alls.
 
Vad olika bebisar kan vara, trots att de är så små.
 
Efter pappagruppen – som jag ser fram emot att träffa igen under några onsdagar framöver – bar det i väg till Aleris Sabattsberg inne i stan.
 
Det finns inte så mycket att säga om det egentligen, mer än att jag åkte dit för att magnetröntga min rygg.
 
Det var en ny upplevelse.
 
Jag fick klä av mig till bara t-shirten samt kalsongerna och lägga mig i en sådan jättekuvös med fötterna först som jag kördes in i.
 
Sedan fick jag ett par hörlurar med "Lugna favoriter" som överröstades enkelt av kuvösens skrikande oljud.
 
Och åtta minuter senare var det gjort.
 
Om tre-fyra dagar kommer resultatet till min läkare, jag ska ringa dit i morgon och boka en ny tid där vi kan gå igenom resultatet.
 
Hoppas förstås på att jag får svaret att jag kan träna bort detta med sjukgymnast och rätt övningar eller så och att jag inte behöver typ opereras.
 
Men har svårt att se att det skulle vara så illa.
 
Jag kom sedan hem till en sovande Iris.
 
Nu har jag inte träffat henne sedan i morse och får vänta till i morgon bitti innan jag får hälsa på henne igen.
 
Jag längtar ihjäl mig!
 
Hon är inne i en period just nu när hon somnar 19-20 om kvällarna, vilket i sin tur innebär att jag inte har jättemånga timmar efter jobbet att ta vara på med henne innan hon sover för natten.
 
Men jag ska nog lukta lite på henne i alla fall där hon ligger och slumrar.
#1 - - Amanda:

Magnetkameraundersökningar är så sjukt balla, även fast det är smått klaustrofobiskt och hemskt högljudda. Magnetfälten är så starka att personer med pacemaker inte får genomgå undersökningen då pacemakern slits loss. Fick förra veckan berättat av en ortoped att han varit med om att en brandsläckare som stått längs med en vägg i MRT-rummet slungats mot maskinen när den startats. Galet! Men så sjukt häftiga resultat det blir av bilderna... Fascination! (Sjuksköterskestudent, därav kuriosat)

#2 - - Trippelfarsan :

Äntligen en vettig pappablogg! Man får leta bra länge i jämförelse med mammabloggarna. Kanske har du några fler att rekommendera?


Svar: Hej! Tack för att du gillar bloggen, jag gör mitt bästa för att dra ett litet strå till den lilla stacken av pappabloggar. Vi är inte jättemånga – åtminstone inte i jämförelse med mammorna :) Jag kan rekommendera lattefarsor.se och enpappasvardag.se. Sedan finns det kanske flera men som jag inte hittat ännu.
Robin - Pappablogg.com