Svårt att säga nej till en liten mysstund

Den här veckan har det funnits kvällar då Iris haft det svårare att somna än vanligt.
 
Som i onsdags. Då hade jag varit i väg på pappagrupp (sista gången, berättar mer om det i ett annat inlägg!) och kom hem först vid första klockan åtta, trodde jag att Iris skulle ha somnat när jag kom hem.
 
Detta då hon oftast somnar mellan 19-20 nuförtiden.
 
Men hon var vaken när jag kom hem. Jag tog henne och vi satte oss i soffan en stund med den jättestora och mjuka filten. Det är inte så att hon skriker i övrigt när hon vi vill att hon ska sova, hon vill bara inte ligga i sin säng.
 
Får hon i stället komma upp i ett knä och sitta som på bilden nedan, gör hon gärna det och myser. Och för en pappa som inte sett henne sedan kvällen innan (förutom en kortis på morgonen innan avresa mot jobbet) så är det svårt att säga nej till en liten mysstund.
 
 
Iris visar sedan tecken på när hon är trött nog att få äta och somna.
 
Några av dessa är när hon börjar gnugga sig om ögonen, börjar dra sitt eget hår mellan fingrarna, inte riktigt orkar hålla upp huvudet som normalt eller börjar gnälla lite som en zombie från Walking dead.
 
Då vet att man oftast att nu är det läge för lite käk och sömn.
:::

Förresten! 
 
Jag har glömt att berätta att efter att jag skrev mitt senaste inlägg om min magiska mobil, då såg jag ett nytt känt ansikte precis utanför jobbet när jag skulle gå hem.
 
Nämligen Helena Bergström!
 
Jag var bara ett par meter ifrån henne där hon kom i full stress längs Norrlandsgatan.
 
Jag lyssnade dock på en podcast om fotboll. Annat hade det varit om jag hade lyssnat på intervjun med henne i exempelvis Värvet. Men men, vem vet, kanske lyssnar Helena på Offsides podcast? :)

Pappan med den magiska mobilen

Jag har haft en magisk kraft i min mobil senaste tiden.
 
Förra gången när jag gick runt Årstaviken, lyssnade jag på Fredrik Wikingsson och Filip Hammars podcast.
 
Plötsligt hamnade Fredriks röst som i eko och när jag kollade till höger såg jag radarparet stå där med kameraman nära inpå dem inför något nytt tv-projekt, antar jag.
 
I går hände det igen.
 
Jag skulle gå tillbaka från lunchstället till jobbet och hade låten "Black car" av Miriam Bryant i lurarna.
 
Vem tror ni sitter och dricker en öl på en uteservering precis när jag knatar förbi med hennes låt i lurarna?
 
Adele!
 
Nej, Miriam Bryant såklart.
 
Så nu funderar jag på vad jag ska lyssna på när jag lämnar jobbet om några minuter.
 
Kanske just Adele, eller varför inte Zlatans version av "Du gamla, du fria"?
 
Eller jag vet! Lasse Winnerbäck förstås!
 
Eller lite Håkan?
 
Ååh. Så svårt att välja när man har sådan makt som jag har.

Kaos i tunnelbanan - så klart, det är ju tisdag

Som jag varit inne på tidigare många gånger i bloggen, är jag ingen speciellt stor supporter av tisdagar.
 
En fullkomligt onödig veckodag, om ni frågar mig.
 
Och denna startar liksom med att det är FULLKOMLIGT kaos på T-Centralen när jag ska byta tåg där.
 
"Tekniskt fel" meddelar SL som efter tåget som kom in på bilden nedan, stängde av all trafik på den röda linjen för en oklart lång framtid.
 
Tur att jag bara skulle en station och i stället kunde gå den biten. Men ta sig ut var inte skitlätt det heller.
 
 
Nu kan den här tisdagen bara bli bättre, känner jag.
Visa fler inlägg