Din pappa kanske tvättade kaninen fel

Iris.

Det kanske var så att din pappa skötte tvätten här under lördagen. Du vet, det var kanske det jag gjorde när du och mamma myste i soffan, när jag sprang i väg en stund.

Det var kanske så att jag skulle tvätta en av dina kaniner. Och det var också kanske så att jag råkade slänga med den i en tvätt med några jeans. Svarta jeans.
 
Men till din pappas försvar som kanske har gjort det här, var det faktiskt din mamma som var ner första rundan och som sorterade tvätten.
 
Att din pappa då kanske inte kunde tänka själv när det låg en vit kanin med en rosa filt på en hög av svarta jeans och att det var meningen att kaninen skulle åka i en separat maskin, ska du inte klandra honom så hårt för.
 
Det som hände var att din kanin kanske inte riktigt går att känna igen efter detta.

Och jag lovar – inte kanske, utan jag lovar – att köpa dig en ny.

Ersättning blev en stor flopp

 
Så här ser det ut hos oss just nu.
 
Iris får 'the real deal' och jag sitter intill och tittar hopplöst på flaskan med ersättning i min hand.
 
Iris har alltid tagit bröstet och det har aldrig varit ett problem. Vi hade dock tänkt länge att prova ersättning och att jag matar henne, mest för att underlätta för Johanna så att hon inte måste mata varje gång.
 
Så alldeles nyss provade vi - och det blev en stor flopp. Hon lekte med tungan på nappen där maten kommer ut, bet och det som kom ut rann mest nedför kinden.
 
Efter en stund skrek hon av frustration och fattade inte varför hon flck en tuggleksak i munnen när hon var hungrig. Så hon fick bröstet, har nu ätit och är nöjd.
 
Vi får ta en ny omgång senare.

När Iris började gråta till Adele

När jag kom hem efter jobbet i dag, var det efter en stund dags för Iris att varva ner lite. Oftast sitter vi bara i soffan eller så och myser, men i kväll adderade vi också musik.
 
Lugna och sköna låtar som finns på min playlist för just detta.
 
Iris gillar musik. Det har vi märkt vid många tillfällen, att hon blir lugn och lyssnar. Att hon vid ett rastlöst tillfälle när hon inte alls vill sitta stilla, plötsligt kan bli helt lugn och mysig bara musik slås på.
 
Så var det i kväll.
 
Men det jag i huvudsak ville i skriva om i det här inlägget var något annat.
 
När vi sitter där och myser på stolen vid matbordet - Iris i mitt knä efter kvällsmaten - kommer plötsligt Adele's "Hello" ur mobilen som ligger på bordet intill oss.
 
Johanna sitter i soffan, Iris har tittat på henne i stort sett hela tiden under den stund på kanske 20 minuter som hon suttit i min famn.
 
Plötsligt säger Johanna: "Nämen Iris, gråter du?!"
 
Jag tittar på Iris som sitter i mitt knä med våta ögon och darrande underläpp.
 
Är det musiken som gör henne ledsen? 
 
Jag stänger av, läppen slutar darra bara sekunden efter.
 
Jag sätter igång låten igen och när den når sin refräng, börjar läppdarret igen och en tår rinner ner för Iris kind.
 
Jag stänger av musiken.
 
Detta påminde mig om den där virala bebisen på Facebook för ett par år sedan. Klippet som alla tyckte var så gulligt där mamman sjöng och bebisen blev "rörd"  och tycker att det är så fint att hen började gråta.
 
Jag är väldigt skeptisk kring det där och är utan större efterforskning ganska säker på att en bebis som inte ens är ett år gammal, kan känna sådana typer känslor.
 
Därför blev jag så förvånad när jag såg Iris reaktion, då det enligt mig handlade om just ledsamhet.
 
Hon var förvisso ganska trött, men det var samtidigt tydligt att hon påverkades av musiken. Det skulle vara spännande om man visste exakt hur. Vad hon kände när låten spelades och refrängen kom.
 
Vår stora lilla tjej med de kloka ögonen fyller ett halvår nästa torsdag.
Visa fler inlägg