Att få kladda fritt ibland ska vara nyttigt

Vi fick höra på vårt första möte med vårt föräldragrupp hur hon som ledde mötet berättade om att det är jättebra om barnen kan få kladda lite emellanåt.

Att man som förälder inte bara ska vara där och torka rent så fort som det blir lite kladdigt, utan faktiskt släppa på kontrollbehovet för en stund kring att någon världslig sak kan få pulvergröt på sig och låta barnet gå bananas.

Så det gjorde vi en av de sista kvällarna i lägenheten innan vi flyttade. När Iris inte ville ha mer av sin gröt den kvällen, sträckte jag fram skålen och lät henne gör vad hon ville med den.

Till en början såg hon mest förvånad ut. Hon tittade på mig, försökte om jag av misstag råkat lämna skålen öppen för henne att hugga in på, men så var det inte. Hon tryckte ner fingrarna i gröten och kollade fascinerad på sina nedkladdade händer.

Vid ett par tillfällen sträckte hon sina fingrar mot munnen och åt från dem, men mest kladdade hon bara runt – som det var meningen att hon skulle få göra.

En annan gång som hon kladdar fritt är när hon äter majskrok. Då får hon en i handen och sedan får det gå lite som det går. Kroken blir oftast uppäten, även om hennes bänk som sitter fast i hennes stol, kan bli rejält kladdig. Men jag har hört att detta är nyttigt för barnet. Och det är faktiskt roligt att se henne försöka äta själv.

En förvånad blick mot mig som undrar om handen i gröten faktiskt är okej.
#1 - - Emma Broberg :

Kladd är kul!