Äh, tv och internet känns ändå så himla 2015...

Att flytta till ett helt nyrenoverat hus har förstås fler för- än nackdelar. Så har det också varit för mig och Johanna, det mesta har rullat på ganska bra och vi börjar så sakteliga komma in i lite nya rutiner.

Men det finns en del saker som inte riktigt blivit som vi hade tänkt oss. Det kommer att bli bra med tiden och sakerna justeras successivt, men det har ändå varit en del oväntade saker som dykt upp. Sådant som varit omöjligt att se innan man levt i huset.
 
Som det här med tv och internet.
 
Vi har under åren i lägenheten varit nöjda Comhem-kunder och ville gärna plocka med oss dem till huset, men det gick inte. Det var bara Telia och Tele2 som var alternativen här om man inte ville dra fiber förstås – och då få detta installerat om 6-11 månader...
 
Så, okej. Vi fick helt enkelt säga upp Comhem och fixa ett abonnemang hos Telia. Sagt och gjort. Förra fredagen landade routern hemma hos oss och till min stora förvåning (borde jag varit mer insatt?) skulle deras nät gå via ADSL – det vill säga telefonjacket.
 
Vi letade runt i huset och kom fram till att... vi har inget "gristryneuttag" i huset, det är borta. Vi har bara "vanliga" eluttag. Vi ringde till Telia och fick en tid inbokad i dag, onsdag. Det kom hit en kille som skulle fixa ett sådant uttag till oss. Han kommer in, tittar sig omkring och säger "så... vart kommer kablarna in i huset?"
 
Jag och Johanna tittade frågande på varandra. Det är väl det DU är här för att lösa? För att berätta för oss? "Jag har ingen aning..." svarade jag. "Nehe... då blir det krångligare" säger han med en fundersam blick.
 
Det han trodde att han skulle göra, var att koppla ihop några kablar och sätta upp en plastbricka och vips, så har vi ett telejack. Det jag däremot hade förväntat mig, var att han kunde borra ett hål i väggen, trolla och så var det klart. Att han fysiskt skapade ett uttag. Så här i efterhand vet jag inte riktigt hur jag tänkte, men hur skulle jag veta? Jag är ingen elexpert, det var ju hans jobb.
 
Så det hela slutar med att vi ringer snickaren som hållit i hela renoveringen här som gjorde bara någon månad innan vi flyttade in. Han är osäker på vad som gjorts med telekablarna och skickar en av hans killar för att kolla på det. Han kommer hit en timme senare och säger att det kanske finns sladdar som ligger under huset som ännu går att dra upp i huset via skåpet vid ytterdörren (där kablarna till vatten och el finns).
 
Så i morgon ska han kolla på det. Om det inte går, ja då sitter vi förmodligen utan internet fram tills dess att vi får fiber till huset – eftersom att Telia och Tele2 är de enda som kan leverera internet hit utan fiber, men då med ett telefonjack.
 
Det är så snurrigt detta att jag får magsår. Och som pricken på det där irriterande i:et, går förstås vår nya tv-box via internet. Så... nej, ingen tv heller i det här hushållet. Det känns som att det kan bli en del TP-spelande här framöver. En 370 omgångar kanske eller så innan vi är i oktober 2017 och fiber installeras.
 
Okej, det kunde ta kortare tid också. Men i värsta fall kunde det vara klart om ungefär elva månader om man tog fiber via Comhem. Så här sitter jag nu, uppkopplad på en svajig lina som håller för stunden men som inte klarar av någon kraftigare surf än detta.

Och i absolut värsta fall är vi utan tv till oktober nästa år (och får fortsätta kolla live-tv via app på paddan) och får fråga en granne om vi kan låna deras internet.

Grannarna som jag pratat med hittills har varit jättetrevliga verkligen och välkomnat oss till området. Men det är kanske inte en av de första konversationer man vill knacka på för att ha.

– Hej! Robin här, som har flyttat in i huset här intill.
– Ah, hej hej!
– Jo, jag tänkte höra en grej bara. Ni har ju ett trådlöst internet som vi har bra mottagning till inne hos oss. Det är inte så att vi skulle kunna få låna det ett tag? Bara tills vårt fiber blir installerat.
– Absolut, inga problem! Hur länge behöver ni låna det då?
– Men tack, vad snällt! Eh... ja... alltså, till nästa höst eller så, bara...
 
Men, jag ska kanske inte klaga. Samtidigt som jag sitter här och gråter över kolsvart tv och obefintligt bredband, läser jag om andra som också precis flyttat till hus och gjort fint men som nu måste riva ut hela köket på grund av en vattenskada som en klantig tidigare ägare ställt till med.
 
Där kan vi snacka ordentligt bekymmer. Men allt är väl relativt, antar jag.