Klockan 00.07 föddes vårt lilla troll

Skriver från en säng på BB Sophia med välmående bebis i Johannas famn.
 
Andra bloggar som jag läser där det har fötts barn, har väntat några dagar med sin förlossningsberättelse. Och kanske är det bra att göra det, för att låta det hela smälta in. Och kanske gör det att jag behöver gå tillbaka och komplettera i det jag nu ska skriva vid ett senare tillfälle, men jag tycker ändå att vi kör! Det här är min berättelse om vår förlossning – för det har kommit ut ett litet välmående troll! – och jag kommer att länka Johannas historia senare.

(Det finns en risk att detta inlägg blir ganska långt).
 
Som jag berättade vid den senaste uppdateringen klockan 21.22 i går kväll, valde vi då att ringa efter en taxi och ta oss in till BB Sophia. De sa då att vi kunde komma in och ta med oss våra grejer, men att vi kunde få åka hemåt igen om Johanna ännu inte var i den aktiva fasen.
 
Okej tänkte vi, vi tar en chansning. Vi hade ändå klockat värkarna och de senaste 15-20 hade kommit starkare än tidigare, hållit i sig omkring minuten och haft ungefär fyra minuter emellan sig. Vi åker in. Vi beställde en taxi och tog oss mot BB Sophia.
 
Vi fick åka med en tyst och förstående taxichaufför, något jag sa till om när jag ringde och beställde den. Det kändes skönt. Ingen påslagen radio på NRJ som dunkade house så att hela bilen studsade fram på gatan. Uppskattat.
 
Väl framme var klockan 22.30 (eller 22.27 som det står på taxikvittot). Vi blev gott omhändertagna och fick ett förlossningsrum direkt. Värkarna höll i sig som tidigare, men ökade inte till en början. Jag och Johanna började spekulera i hur pass öppen vi trodde att hon var. "Jag hoppas på fyra-fem centimeter", sa Johanna, då det skulle ha betytt att vi inte behövde åka hem. "Tänk om vi måste åka hem igen...", tänkte vi oroligt. 
 
Att fått lov att spendera en natt till hemma hade inte varit en höjdare.
 
Barnmorskan undersökte Johanna, tittade på oss, log och sa: "Du är öppen tio centimeter, bra jobbat!" Vi tittade på varandra och har i efterhand förstått att vi tänkte samma sak: "Shit, nu kör vi! Snart kommer vi att ha en bebis!" Och snart därefter kom de första ordentliga värkarna.
 
Det som jag tyckte var mest obehagligt med hela förlossningen var nog just den, den första ordentliga värken. När jag ser i Johannas ögon att hon får lite panik, att hon bara vill försvinna, att det gör fruktansvärt ont. Jag andas med henne och trycker försiktigt men bestämt ner hennes axlar i förlossningsfåtöljen. Vi tar oss igenom den. Johanna tar sig igenom den.
 
Barnmorskan och undersköterskan kommer in. Eftersom att Johanna på grund av sin Skolios inte fick sätta epidural, var det bra att hon hade stått för ett såpass bra arbete på hemmaplan, för här fanns ingen tid för sådant. Därmed fick hon i stället nöja sig med lustgasen. 
 
Efter en ny ordentlig värk med lustgas, tittade Johanna på mig i eländet, log och gav mig ett "V-tecken" med fingrarna. Hon har i efterhand berättat att det kom spontant när hon tänkte på att hon redan var öppen tio centimeter. Och jag håller med! Jag är så imponerad av hennes arbete!
 
Johanna hade sedan tidigare tänkt att hon vill föda i vatten, så barnmorskan tappade upp ett badkar som fanns på rummet. Johanna tog emot ett par värkar till med lustgas i fåtöljen, innan hon fick gå över till badkaret. Däremellan kom också en ordentlig värk. Johanna hamnade ståendes och hängandes i mig och först där gick vattnet.
 
 När Johanna sedan var i badkaret gjorde barnmorskan och undersköterskan ett strålande jobb vid sidan av. Jag är så imponerad även av dem. Jag satte mig intill Johannas huvud, höll hennes hand med min vänstra och strök hennes huvud med den högra.
 
Just där är det svårt att inte känna sig hjälplös som partner. Men när jag skulle hämta saft åt Johanna, mellan värkarna, släppte jag hennes hand för en sekund. Då vevade hon efter den, fick tag i den igen och kramade den hårt med sin. Då fick jag känna att jag hade en viktig roll i det hela.
 
Några värkar senare, säger barnmorskan plötsligt att huvudet nu syns och att det inte längre åker tillbaka. Jag fick titta och såg massa hår som guppade i vattnet. Och två värkar senare var den lilla bebisen ute och lagd på Johannas bröst.
 
Först efter några sekunder frågade Johanna mig vad det blev. Själv satt jag intill henne och bara tittade på det här vackra barnet. Tårarna rann och jag kunde inte hålla tillbaka, det var bara så härligt att få släppa allt efter att fått höra från barnmorskan att allting såg jättebra ut och att bebisen mådde bra. Men jag lyfte på ett ben och kunde konstatera att Kjelle – som vi kallat bebisen i magen utan att veta kön – inte har snopp!
 
Klockan 22.27 anlände vi till BB Sophia. Klockan 00.07 var en liten flicka född! Det tog alltså endast lite över 1,5 timme. Johanna har som sagt stått för så mycket av jobbet redan på hemmaplan. Jag är så imponerad av henne och av alla andra kvinnor som tar sig igenom detta. Ni är så starka.
 
Här har ni avslutningsvis tre bilder på vårt håriga lilla troll.
Nu ligger vi alla tre på rummet och bara myser. De är verkligen jättetrevliga här på BB Sophia och de har tagit emot oss så som man tänkt sig att man vill ha det. Och jag blir ledsen när det slår mig att detta BB snart ska stänga.
 
Men hur som helst så mår vi bra :) Den lilla tjejen har mest sovit hela tiden och vi har hamnat i den klassiska bebisbubblan där vanligt Earl Grey-te smakar godare än någonsin och mackorna är från himlen. Och så vilar vi mest ögonen på detta lilla underverk som vi skapat tillsammans.
 
Otroligt.
#1 - - Emma:

Stort stort grattis!! :-) Så härligt! Njut o mys massor! Så söt liten tjeja:-)

Svar: Tack så mycket! :)
Robin - Pappablogg.com

#2 - - Estefani :

Åh så ljuvlig tös. Stort grattis till er och härligt att läsa en förlossningsberättelse. Ser fram emot min egna inom en månad. :)

Svar: Tack så mycket och stort lycka till med den stundande förlossningen! Hoppas att allting går som det ska :)
Robin - Pappablogg.com

#3 - - Mirella:

Åh så fin! STORT grattis till de stolta föräldrarna!

Svar: Tack Mirella! Allting är lite overkligt men samtidigt fantastiskt :)
Robin - Pappablogg.com

#4 - - S:

Nu kom det minsann en liten tår här med. Stort grattis till en jättefin liten tjej! Ha det så mysigt i bebisbubblan.

Svar: Tack så mycket! :) Den här bubblan är verkligen mysig.
Robin - Pappablogg.com

#5 - - Elin:

Stort grattis! Vad underbart söt lilltösen är ❤

Svar: Tack Elin! Hon är rätt gullig faktiskt :)
Robin - Pappablogg.com

#6 - - Jenny Skyllberg:

Åh vad mysigt :) grattis :)

Svar: Tack Jenny! :)
Robin - Pappablogg.com

#7 - - Väntanpåettbarn:

Men åh, jag börjar nästan grina!
Stort stort grattis!
Gud vad underbart och vilket fint litet mirakel.
Tänk att vi förhoppningsvis är där om ca 7 månader.
Åh, så vackert!

Kram och grattis!

Svar: Tack så mycket! Hon är verkligen (såklart, för vår del) helt perfekt!
Jag följer din resa framöver och håller en tumme att allt går som det ska :)
Robin - Pappablogg.com

#8 - - Heléna:

Stort Grattis till er båda och välkommen till världen lilla söta flickebarn <3

Svar: Tack så mycket Heléna! Nu har vi precis landat hemma, det är lite overkligt men samtidigt härligt :)
Robin - Pappablogg.com

#9 - - Johanna:

Sååå fint!!!
Stort grattis till finaste lilla Iris!!

Svar: Tack Johanna! :)
Robin - Pappablogg.com

#10 - - Jennifer:

Grattis!:)

Svar: Tack Jennifer! :)
Robin - Pappablogg.com

#11 - - Sanna:

ÅÅÅH GRATTIS! Sitter här med tårar i ögonen och läser om erat mirakel! Stora kramar hälsa Johanna!

Svar: Tack så mycket Sanna! Det är verkligen små mirakel, bebisar.
Hur allting fungerar och att det så ofta blir rätt. Makalöst <3
Robin - Pappablogg.com