I morgon blir vi med bil

Under måndagen kommer jag och Johanna skaffa vår första bil. Ja, inte bara vår första gemensamma bil, utan den första bilen som vi båda någon gång har varit med och ägt. Det känns som en handling som kommer med en hel del vuxenpoäng. Som om den kvoten inte fylldes för snart fyra veckor sedan när Iris kom till jorden. 
 
Jag kommer dessvärre inte att vara med när den rullas ut från bilhandlaren och hem till oss, men till helgen ska jag i alla fall köra någon meter tänkte jag. "Varför inte någon gång i veckan?", undrar ni? Ptja, då mest för att det är så himla svårt att hitta parkeringsplats här ute om man gör det efter arbetstid.
 
Mem till helgen så!
 
Annars kommer vi inte att utnyttja bilen alltför mycket tror jag. Den kommer att vara med när vi ska handla och så småningom när Iris börjat spela fotboll, tränat hästhoppning eller kanske tagit sånglektioner och hon ska skjutsas och hämtas. Som ni hör kommer vi inte att bo i bilen. Men samtidigt är den ruskigt skön att ha om man behöver. 
 
Som till exempel under våra resor till Dalarna för att hälsa på vänner och familj. Då är det skönt att inte behöva baxa in vagn, annan packning, Iris och ett par föräldrar i ett tåg. Utan att i stället kunna göra allting i sin egen takt i sin egen bil. Känns lyxigt!
 
Sedan adderar det självklart något att jag älskar att köra bil. Det är ju så roligt! Speciellt nu när jag gör det mera sällan. Jag ser fram emot att umgås med den lilla familjen i bilen på vägarna uppåt landet. Lyssna på musik, stanna vid någon parkering intill vägkanten när Iris ska matas och att bara få ta allt i sitt eget tempo.
 
Det blir trevligt. Och i morgon ska Bettan hämtas i Akalla.