En ny typ av stolthet


I dag har Johanna varit till BVC med Iris. Det var dags för en ny vägning och hon skulle även få träffa en läkare för att kolla att hon utvecklas som hon ska.
 
Jag gissade på att hon skulle väga precis så mycket att hon skulle bli medlem i 4000 grams-klubben, men inte riktigt :) 3950 gram väger vår lille tjej nu.
 
Besöket med läkaren gick bra. Johanna berättade för mig i ett sms att hon hon blivit godkänd på allting, att hon utvecklas som hon ska och att blicken följer med på ett bra sätt.
 
När jag läste det var det en ny typ av stolthet som bubblade genom kroppen på mig som jag inte känt tidigare. Den som man (tydligen) får när ens barn utvecklas och att allting går som det ska.
 
Jag satt här på jobbet och bara flinade lite fånigt för mig själv.

Unge ✅ Bil ✅ Villa❓Vovve❓

Det sägs att de största vuxenpoängen man kan införskaffa, kommer med unge, bil, villa och vovve.
 
Eller, hur det nu är.
 
Hur som helst lär det inte bli någon hund för mig och Johanna på ett tag, men unge blev det för snart ganska exakt fyra veckor sedan (om 45 minuter kom hon ut, för 28 dagar sedan)
 
Och nu har vi skaffat nästa poäng: Bil! Ja, detta berättade jag om i går kväll så att det var på gång visste ni redan om. Men nu när det är ett faktum känns det aningen underligt. Att vi har en bil som inte ska lämnas tillbaka till uthyrningen inom ett par dagar. 
 
Jag fick faktiskt köra lite också. Från vår lägenhet och runt i kvarteret när jag letade efter parkering. Det brukar vara rätt tomt i området vid 14-15-tiden då människor inte hunnit hem från jobbet ännu. Men just i dag verkar det som att hela Hammarbyhöjden åkte kollektivt eller cyklade. 
 
Till slut hittade jag en parkering kanske 150 meter från lägenheten och jag provade kanske om dörren - eller eventuellt dörrarna... - var låsta säkert fyra-fem gånger innan jag gick tio meter för att sedan vända mig om för att se så att den stod kvar. Jobbigt att man nu fått in ytterligare något man typ ska få faderskänslor för. 
 
Så nu står hon där ute i mörkret, bland okända bilar i ett kyligt område. I morgon bitti innan jag åker till jobbet hoppas jag hinna ställa henne på någon eventuellt ledig plats här utanför oss.

I morgon blir vi med bil

Under måndagen kommer jag och Johanna skaffa vår första bil. Ja, inte bara vår första gemensamma bil, utan den första bilen som vi båda någon gång har varit med och ägt. Det känns som en handling som kommer med en hel del vuxenpoäng. Som om den kvoten inte fylldes för snart fyra veckor sedan när Iris kom till jorden. 
 
Jag kommer dessvärre inte att vara med när den rullas ut från bilhandlaren och hem till oss, men till helgen ska jag i alla fall köra någon meter tänkte jag. "Varför inte någon gång i veckan?", undrar ni? Ptja, då mest för att det är så himla svårt att hitta parkeringsplats här ute om man gör det efter arbetstid.
 
Mem till helgen så!
 
Annars kommer vi inte att utnyttja bilen alltför mycket tror jag. Den kommer att vara med när vi ska handla och så småningom när Iris börjat spela fotboll, tränat hästhoppning eller kanske tagit sånglektioner och hon ska skjutsas och hämtas. Som ni hör kommer vi inte att bo i bilen. Men samtidigt är den ruskigt skön att ha om man behöver. 
 
Som till exempel under våra resor till Dalarna för att hälsa på vänner och familj. Då är det skönt att inte behöva baxa in vagn, annan packning, Iris och ett par föräldrar i ett tåg. Utan att i stället kunna göra allting i sin egen takt i sin egen bil. Känns lyxigt!
 
Sedan adderar det självklart något att jag älskar att köra bil. Det är ju så roligt! Speciellt nu när jag gör det mera sällan. Jag ser fram emot att umgås med den lilla familjen i bilen på vägarna uppåt landet. Lyssna på musik, stanna vid någon parkering intill vägkanten när Iris ska matas och att bara få ta allt i sitt eget tempo.
 
Det blir trevligt. Och i morgon ska Bettan hämtas i Akalla.
Visa fler inlägg