All respekt till er kvinnor

Om ni fixar fram papper och penna samt ett kontrakt där det står "jag är inte avundsjuk på Johanna som får gå igenom en graviditet" så ska jag skriva under. 

Absolut, det är ju en oerhört häftig grej det här med graviditeter och hur det hela fungerar. Och det måste vara så häftigt att ens egen kropp skapar ett nytt liv inuti ens mage. Men samtidigt verkar det rätt kämpigt mot slutet nu. Och då ska jag passa på att säga också att Johanna inte är den som gnäller i onödan. Hon är en kämpe.

Men jag har aldrig hört meningen "AJ! Mitt kön!" så mycket som jag gjort de senaste veckorna. Det verkar inte jätteroligt det där. Att ha ett huvud från en bebis som trycker på inifrån, samtidigt som det känns som att könet ska spricka från Ystad till Haparanda bara man ska försöka ta sig ur sängen.

Det är tur att ni kvinnor sköter förökningen. På riktigt. 

Ett exempel är bara det här med "röda veckan", som inträffar en gång i månaden för de flesta kvinnor. Ni vet om det skulle vara vi män som skulle ha den. Haha, sicket skämt!

Då skulle det först värmas upp och förberedas en vecka inför mensen, redan då skulle det vara synd om oss. Sedan kommer den och håller i sig en vecka, innan vi skulle behöva en vecka även efteråt, då för återhämtning. Så, en vecka i månaden skulle vi leva "normalt". 

Och lika är det med det här kring barnafödelse. Det skulle inte hålla om det var vi män som skulle föröka oss. Människan skulle dö ut och de flesta män som vågade sig så långt som att prova på en graviditet skulle avlida vid första lilla förvärk. 

Så på riktigt nu, kvinnor. 
All min respekt till er. 
Jag hade inte klarat av det ni gör.
#1 - - Johanna:

Tack :)