Husmanskost och konsert-bitterhet

Jag käkar utanför jobbets väggar i dag.

Jag är halvvägs in på min tredje dag.

Det känns som att saker och ting börjar sitta.

På vägen till Gästabudets restaurang spelade Lars Winnerbäck i mina öron om att han köpt en bil.

Jag gillar upptempo-versionen som finns med på senaste plattan. Svängig.

Utanför Gästabudet hänger ett gäng flaggor. Jag försöker finna ett samband men det är svårt.

Schweiz, Frankrike, Italien, Sverige, Italien igen i en än större storlek.

Och så sist en Leksands IF-flagga.

Hon som äger denna restaurang fylld med husmanskost är tydligen ett stort fan av Leksand.

Då har vi något gemensamt, tänker jag.

Undra om hon vet om att jag driver en grupp om klubben på Facebook med över 8000 följare. Kanske är hon en av dem, spekulerar jag sedan lite stöddigt.

Jag käkar pasta med ostsås. Det smakar helt okej.

Lars sjunger nu om att han har människor runtomkring sig hela tiden men att han ändå känner sig ensam. 

Detta i låten "Khom Loy" som jag tycker är den bästa låten på skivan.

För en vecka sedan sålde vi våra biljetter. Biljetterna till Lasses turnépremiär på Skansen. 

Vi hade biljetter till den slutsålda konserten i kväll men kan inte gå då jag tyvärr måste jobba.

Ingen höjdare att fråga om två dagars ledighet första arbetsveckan, tänker jag.

Jag sitter här och hoppas att det regnar järnet på alla som ska dit, lite barnsligt sådär, då jag själv nu inte får närvara.

Men jag ska inte vara arg.

Jag får åka hem till världens underbaraste unge och en fantastisk sambo. Jag är lyckligt lottad. Det är det inte alla som får. 

Nej, bara jag faktiskt.

Lasse kan jag lyssna till framöver.

Kanske nästa sommar.

Nu ska jag jobba mig in i framtiden några timmar tills jag får åka hem vid klockan fem.

#1 - - Lovisa:

Vilken fin header du har!

Svar: Tack Lovisa!
Robin - Pappablogg.com