På stan utan barn

 
Så hände det - efter nästan åtta månader.
 
Jag och Johanna är på stan utan barn. Iris är hemma hos mormor och umgås med henne medan vi roar oss på egen hand. Det är första gången sedan Iris föddes.
 
Vi kan hålla handen utan att någon måste dra vagnen. Stanna en extra gång vid något plagg i någon butik utan att stressat räkna minuterna till att Iris snart vaknar.
 
Och bäst av allt - sitta tysta i en soffa på Waynes och fika. Sådant man tog för givet tidigare. Nu har jag till och med hunnit skriva detta.
 
Men nu när vi varit borta i snart två timmar, saknar jag henne. Nu vill jag bara hem och busa med henne igen och gosa ner näsan i hennes lena nackhår.
 
Fort det går, ändå.