Barndomsminnen: Vi levde ute i snöbyggda sarghörn

När vi åkte och kollade på det här huset första gången, var det återvändsgränden som jag såg först. Hade 13-åriga Robin suttit i baksätet på bilen och sett detta hade han ropat "vilken bandyplan!", nu tänkte jag det bara.

Det kanske låter klyschigt, men jag och mina vänner bodde på de snötäckta gatorna när vi var yngre. Snabbt hem efter skolan, hämta klubban, ut med målen, blanda lagen så kör vi. Även på skolgården var bandyn given under rasterna. "Sexorna mot rubb", brukade det heta.

På helgerna var det ofta matcher mellan två lag som vi skapat på skolan. En gata mot en annan, ungefär. Bara tvingade stopp för mat uppehöll matcherna och slirandet ute på gatan. Snabbt i med maten. Ut igen.

Jag minns hur den hetaste match med en hård duell intill en snöhög som kunde liknas vid ett sarghörn, på en sekund kunde avbrytas när någon plötsligt ropade "biiiil!!" och målen fick dras åt sidan. Den som hade bollen innan avbrottet, fick då börja med den vid snöhögen efter att fordonet passerat.

När jag skriver om det så här, saknar jag den tiden. Jag ska köpa ett par mål hit. Sen får vi se om jag får utnyttja planen själv, eller om barnen i området letar sig ut till mig och kanske Iris om hon tycker det verkar roligt en dag.

Den perfekta bandyplanen som 26-årige Robin älskar nästan lika mycket som den 13-årige.