Barndomsminnen: Dan före dan

Dan före dan.
 
Jag har nog de klassiska minnena från min uppväxt när det kommer till den här dagen. Den var lång. Jag och min syster – som är syskonet av mina tre som jag alltid bodde med (har sedan en broder på vardera sida) under uppväxten – gjorde vårt bästa för att hålla oss sysselsatta och få tiden att gå. Detta var före någon av våra bröder var födda. Jag var kanske åtta år och Ida fem.

Jag minns nätterna. Hur jag låg och vred på mig, tänkte på klapparna och vad jag skulle få. Jag minns hur jag och Ida hade varsit rum på övervåningen. Julgranen stod nere i vardagsrummet och aldrig har jag velat kunna se rakt genom golvet så mycket som då, för att kunna se om klapparna hamnat där ännu, så här ett par timmar efter midnatt.
 
Jag minns hur en timme till gick. Och en till. Några små powernaps kanske av sömn, men inte mer. Klockan är halv fem under julaftonsmorgonen, har mamma gått upp ännu? Jag gick ut i övervåningens hall och tittade ner för trappen, alldeles mörkt. Ingen vaken ännu.

Jag öppnade min systers dörr, rummet intill mitt. Jag tittade försiktigt in, där låg hon med tänd lampa och stirrade upp i taket. Kan inte du heller sova? Hon skakade på huvudet. Vi smög in till mitt rum och satte oss i sängen. Viskade om vad vi önskade oss och Ida berättade upphetsat att hon hade sett flera stora paket i förrådet nere i köket. Efter det somnade vi, det gick nog ett par timmar men kändes som fem sekunder.

Plötsligt vaknade vi båda av ett svagt skrammel från nedervåningen. Vi satte båda ett öra mot min rumsdörr. Hörde inget. Öppnade den försiktigt och ljudvågorna av julmusik nedifrån köket till hittade in genom springan. Mamma är vaken! Vi trippade ner för trappen, förbi hallen och in i köket. Det var mörkt, men mamma hade tänt ljus på bordet, stjärnan i fönstret lyste och det doftade tomtegröt och julskinka i hela huset.

"God morgon på er, god jul!" utbrast mamma med ett leende när hon fick syn på oss. "God jul!" Jag hade diskret redan sneglat på granen i vardagsrummet. Där låg två julklappar, som det brukade göra. Det var klappar som vi fick öppna direkt på morgonen. Det var ofta något som vi kunde roa oss med under dagen. Resten öppnades under kvällen när Tomten kom.

Vi åt en god frukost tillsammans och startade en ny julafton.
:::

Lite så kunde 'dagen före' och en julaftonsmorgon vara för mig och min syster. Stor förväntan på en av årets bästa dagar. Nu när jag själv har barn, kommer jag att kunna återuppleva detta genom Iris förväntan och energi inför den här dagen.

Inte redan i år förstås, hon är bara sju och en halv månad gammal. Men framtida år, när hon blir lite äldre. Då är det jag och Johanna som får fixa med julgröt och julmusik för att sedan se henne trippa ned för trappen – kanske med ett syskon i släptåg – efter att ha varit vaken nästan hela natten.
:::

Här i Falun har vi det annars lugnt och skönt. Så som det ska vara 'dan före dan', tycker jag. Lite mer snö hade som sagt varit att föredra, men oavsett väder är den här platsen alltid lika vacker.

Ett par bilder.

En från tidigare i dag nere vid båthuset och en från min och Iris promenad för en timme sedan.

Lite mat om ett par timmar och sedan klassiska Bingolotto-kvällen på det.