En körig jul väntar 🚙💨

Bokstavligen.
 
Jag fick ett mail från jobbet i oktober, att det snart var dags att komma med önskemål kring hur mycket man ville jobba eller vara ledig under jul och nyår.
 
Efter att ha bollat med Johanna, slutade det med att jag anmälde att jag ville jobba så mycket som möjligt. Det här är sista julen där Iris inte kommer vara helt medveten om vad det handlar om, julafton och allt det där.
 
Så det är därmed min sista chans att jobba och tjäna lite extra dessa röda dagar. För det är just vad man gör. Tjänar bra extrapengar. När schemat väl kom, såg jag att det kommer att bli lite körigt.

Detta då jag är ledig 24, 27 och 28 december och tänkte vara uppe i Falun med Iris, Johanna och släkten dessa dagar, men åka hem till Stockholm och jobba däremellan.

Det blir alltså jobb 23 december, bil till Falun efteråt. Sedan fira jul den 24:e och till Stockholm igen 25:e för att jobba kväll. Jobba morgonpass 26:e och sedan åka bil upp. Vara ledig 27:e och sedan tåg ner 28:e för att jobba 29, 30, 31 och 1 januari.

Det är bara att börja ladda med bra poddar, känner jag.
 

Vår egna lilla tomtenisse som firade sitt livs första Lucia med förskolan i går.

Min talang i livet

Jag kolllade på ett avsnitt "Bing" med Iris i går. Det handlade om att Bing letade efter sin alldeles egen talang.

Alla hans vänner hade talanger som ingen annan kunde göra, men inte han. Tills han kom på, att han kunde göra knäppande ljud med sina öron.

Jag har också hittat min talang. Det är att försova mig, men ändå inte bli sen. Johanna väckte mig 05.22. Min taxi till jobbet är beställd till 05.30.

Jag svor lite för mig själv, slängde på mig kläderna och sprang ner. Jag borstade tänderna samtidigt som jag slängde ner matlådan i en plastpåse och ner i väskan.

Och jag hann till och med lirka upp en ny matlåda och skära upp en bit av saffranskakan som Johanna bakat häromdagen, innan skorna skulle på och jag flög ut till bilen.

Så det är nog min talang i livet.

(null)

Kvällsunderhållning för småbarnsföräldrar

Att smyga sig in till det sovande barnets rum och söka upp tå- samt fingernaglar i mörket. 

Det är ändå häpnadsväckande, hur snabbt de där små potatisarna får långa naglar på sig.

Och att det kan vara ett sådant enormt motstånd mot att klippa dem. Då får man smyga in så här, en håller i saxen och den andre i mobil med ficklampa.

(null)
Visa fler inlägg