Bygga ihop den var förstås halva nöjet

Nästa vecka är det visst någon som fyller år. Det är dags för mig att kapa av ytterligare ett år upp mot trettio när när sjuan ska förvandlas till en åtta i ålderstalet.
 
Det finns väl egentligen inte mycket mer att säga om det, mer än att jag nästan (nåja, en månads marginal) hann bli tvåbarnsfarsa innan den 24 april är här.

Men häromdagen fick jag i alla fall min present av Johanna och hennes föräldrar. Johanna brukar finna saker som jag önskar mig men som jag själv inte kommit på att jag önskar mig.

Som detta: En grill! Det är smått otroligt att vi bodde här hela förra sommaren, vår första riktiga sommar i vårt hus, utan att införskaffa en grill. Men nu är det alltså gjort. Stort tack!


Nu står den på altanen här ute och stoltserar i solen och väntar på att användas första gången. Lika kaxig var den (eller jag) inte i går när den lilla detaljen att bygga ihop den fortfarande var framför mig.

Jag började vid tolv på förmiddagen och sex timmar senare var den klar. Det är bra för tålamodet, sådant. Det var vid ett par tillfällen som jag lagt kanske en halvtimme på något som jag sedan fick se var fel.

Hopp. Bara att börja om.

Men till slut blev den alltså klar. Vi får se om det blir premiär i kväll.


I dag hade jag jourdag på jobbet (jag är typ ledig, fast måste vara redo att jobba om någon ringer). Så jag och Johanna passade på att utföra ett par ärenden. Bland annat att käka lunch på IKEA.

Hade inte mer att säga om det, än att dra med bilden nedan för att visa hur gott det var.

Ha en lika god helg!

Altanen är framme igen!

Det försvinner i snö kommer verkligen upp i tö. Det blev bli varse när solen slog till och snön försvann.
 
Vi kunde äntligen se vår härliga altan igen! Den som liksom är halva grejen med vårt bonde. Under perioden med det vita täcket på, hade jag glömt bort hur maffig den faktiskt är.

 
Här ska vi hänga massor i sommar.
Visa fler inlägg